Rätten att ställa frågor - konsten att ställa frågor!
Nu skall jag försöka samla mig och skriva några korta reflektioner och betraktelser efter mina två år i Vietnam.
Den största utmaningen för oss alla som kommer till ett asiatiskt land tror jag är - konsten att ställa frågor!
Därnäst kommer acceptansen av att man inte kan diskutera fram lösningar.
I en kultur där man absolut inte får göra så att någon tappar ansiktet så måste man alltid ställa öppna frågor och frågor utan svarsalternativ och absolut inte retoriska frågor eller påståenden ex: På min fråga "Är det 30 deltagare i seminariet?" fick jag självklart svaret ja trots att det var 100 anmälda. Det var ju 30 och jag frågade inte efter hur många fler som skulle komma. Jag skulle ha frågat. Hur många deltagare kommer till seminariet?
"Att ingen får tappa ansiktet" leder också till att det inte förekommer några diskussioner. Alla lägger fram sina synpunkter, parallellt med varandra och sedan får åhörarna själva välja vilken/vilka man skall tro på eller sympatisera med. Några ordväxlingar eller frågor mellan deltagarna förekommer inte.
Bristen på diskussioner beror inte enbart på att man i en socialistisk enpartistat inte får eller törs diskutera frågor som på något sätt kan vara politiska. Rollfördelningen mellan kvinnor/män mellan över/underordnad eller mellan gammal/ung är bestämd på förhand så därför behöver inte heller vardagliga diskussioner förekomma. När jag ville diskutera med personalen på kontoret vilken kontorsutrustning som vi skulle välja så fick jag veta att det var min uppgift att bestämma det. Gällde det däremot val av pennor, block, pärmar etc då var det assistenten som skulle bestämma det. Den äldste bestämmer och det är vanligtvis i familjen en kvinna. På arbetsplatsen bestämmer chefen!
Avsaknad av diskussioner gjorde också livet trist - tyckte jag. Jag älskar ju att bryta idéer och tankar mot andra. Jag skulle också vilja få reda på hur mina asiatiska vänner tänkte i olika situationer, men se det var hopplöst svårt. När jag frågade Hur tänker du? Hur tycker du? Hur ser du på detta?, så log de och vände sig bort.
Det tar tid att utveckla ett samhälle där den fria debatten är förbjuden! Det är ju i mötet människor emellan och i den fria diskussionen som tankar och idéer brytes och utvecklas. Många hävdade dock att det internt inom de socialistiska partiet förekommer diskussioner och debatter. Jag tvivlar dock eftersom det inte finns någon kunskap eller erfarenhet i kritiskt tänkande, retorik eller ens i debatteknik i samhället.
Inför senaste valet så försökte en grupp vietnameser att starta ett nytt parti, men de blev alla fängslade för omstörtande verksamhet och för att vara ett hot mot den vietnamesiska staten.
Den största utmaningen för oss alla som kommer till ett asiatiskt land tror jag är - konsten att ställa frågor!
Därnäst kommer acceptansen av att man inte kan diskutera fram lösningar.
I en kultur där man absolut inte får göra så att någon tappar ansiktet så måste man alltid ställa öppna frågor och frågor utan svarsalternativ och absolut inte retoriska frågor eller påståenden ex: På min fråga "Är det 30 deltagare i seminariet?" fick jag självklart svaret ja trots att det var 100 anmälda. Det var ju 30 och jag frågade inte efter hur många fler som skulle komma. Jag skulle ha frågat. Hur många deltagare kommer till seminariet?
"Att ingen får tappa ansiktet" leder också till att det inte förekommer några diskussioner. Alla lägger fram sina synpunkter, parallellt med varandra och sedan får åhörarna själva välja vilken/vilka man skall tro på eller sympatisera med. Några ordväxlingar eller frågor mellan deltagarna förekommer inte.
Bristen på diskussioner beror inte enbart på att man i en socialistisk enpartistat inte får eller törs diskutera frågor som på något sätt kan vara politiska. Rollfördelningen mellan kvinnor/män mellan över/underordnad eller mellan gammal/ung är bestämd på förhand så därför behöver inte heller vardagliga diskussioner förekomma. När jag ville diskutera med personalen på kontoret vilken kontorsutrustning som vi skulle välja så fick jag veta att det var min uppgift att bestämma det. Gällde det däremot val av pennor, block, pärmar etc då var det assistenten som skulle bestämma det. Den äldste bestämmer och det är vanligtvis i familjen en kvinna. På arbetsplatsen bestämmer chefen!
Avsaknad av diskussioner gjorde också livet trist - tyckte jag. Jag älskar ju att bryta idéer och tankar mot andra. Jag skulle också vilja få reda på hur mina asiatiska vänner tänkte i olika situationer, men se det var hopplöst svårt. När jag frågade Hur tänker du? Hur tycker du? Hur ser du på detta?, så log de och vände sig bort.
Det tar tid att utveckla ett samhälle där den fria debatten är förbjuden! Det är ju i mötet människor emellan och i den fria diskussionen som tankar och idéer brytes och utvecklas. Många hävdade dock att det internt inom de socialistiska partiet förekommer diskussioner och debatter. Jag tvivlar dock eftersom det inte finns någon kunskap eller erfarenhet i kritiskt tänkande, retorik eller ens i debatteknik i samhället.
Inför senaste valet så försökte en grupp vietnameser att starta ett nytt parti, men de blev alla fängslade för omstörtande verksamhet och för att vara ett hot mot den vietnamesiska staten.
Kommentarer
Trackback