Äventyr bland Lisu-folket
Nu har jag varit på äventyr. Vi som är anställda av Internationella Institutet har haft en veckas utbildning i LFA – SIDA:s nya ansökningsrutiner och blanketter. Vi höll till i Chiang Mai i norra Thailand. Att bara träffa alla kollegor och besöka Chiang Mai var trevligt och en upplevelse i sig. Det får jag ta senare, för den största upplevelsen var fältbesöket uppe i bergen nära Burmas gräns.
Vi startade tidigt på morgonen från hotellet och efter ca 5 timmars biltur inkl lunch nådde vi vår första anhalt. Det var UNDCP:s resurscenter i Phang Ma Pha District area. Större delen av vägen var som Trollstigen i Norge – rakt upp men i krokar, så man kunde nästan bita sig i baken. Otroligt vackert beläget, trots att det nu var torrt och i slutet av torrperioden. Här på centrat skulle vi tillbringa natten, så vi installerade oss och fick en första beskrivning av arbetet här.
För mer än 10 år sedan började Thailands arbete med att få de opium odlande bönderna att övergå till annan gröda. Inledningsvis var det ett arbete som trycktes på uppifrån med hjälp av militär och polis. Bönderna hade inget val, men missnöje, passivitet och en brist på framtidstro spred sig bland byborna. Så därför har nu arbetet helt ändrat karaktär. Nu stödjer vi ett nätverk mellan byarna som bl.a. har regelbundna träffar för att sprid kunskap och erfarenheter. Det viktigaste arbetet går ut på att återerövra den gamla kulturen , att stärka minoritetsfolkens identitet och skapa en stor bas för självförsörjning..
Nu var vi redo för våra fältbesök – vi åkte två och två tillsammans med en lokal person som jobbar i nätverket. Olle och jag åkte till Mae Moo en liten by som beboddes av 47 familjer som alla tillhörde minoritetsfolket Lisu. Byn låg ca 20 minuters bilväg (under torrperioden) från resurscentrat och det samhälle där bl.a. skolan för 11 – 15 åringarna och sjukhuset ligger.
Vid infarten till byn fanns en informationstavla om hur man skyddar sig mot AIDS, se fotot. I byn möttes vi av ordföranden för Lisu byarnas nätverk och vi bjöds in till hans hus. Till mötet med oss kom ett 10 tal personer förutom ordföranden var det byledaren, de äldste 2 män och 1 kvinna samt några kvinnor engagerade i hantverksarbete. Det var lika många män som kvinnor i gruppen.
Vi fick veta att Lisufolket hade utvandrat från Mongoliet för 3-400 år sedan och bosatt sig i Thailands bergstrakter. Dessutom hade denna lilla grupp brutit upp för 30 år sedan och bosatt sig på denna plats. Orsaken till uppbrottet fick vi inte veta. Lisu folket hade alltid odlat opium och de hade alltid betraktats som ”annorlunda” och som bråkstakar. Detta led man fortfarande av och polisen misstänkte dem ofta för inblandning i narkotikasmuggling,
Man livnärde sig nu på odling av andra sädesslag och dessutom hade man grisar och höns. Man var till stora delar självförsörjande. Dessutom hade man startat en liten kollektiv handel, där man kunde handla små saker som man annars hade fått handla i samhället. I byn fanns också en skola för 7-10 åringar. Alla hus var byggda av timmer/små stockar och bestod av ett stort rum och en köksdel, Det fanns ingen elektricitet i byn, men man hade en TV apparat, som drevs av ett batteri, som via satellit hade tillgång till de 3 Thailändska TV-kanalerna.
Kvinnorna visade oss sina hantverk och undrade om vi hade någon marknad hemma där vi kunde hjälpa dem att sälja sina produkter. Vi gjorde vårt bästa och köpte för den goda sakens skull massor av små tygväskor till bl.a. lotterivinster.
Så avslutades vårt besök med en rundvandring i byn och med ett besök till deras livsnerv vattenkällan och till deras kulturplats. För att stärka självkänslan och stoltheten bland Lisu-folket hade man flera gånger under året olika kulturella aktiviteter tillsammans de de 4 andra Lisu byarna och dessutom hade man ritualer och ceremonier för att tillbedja och blidka naturens lagar.
När mörkret föll lämnade vi byn fullt uppfyllda av att ett folk som i våra ögon ingenting har ändå ställer upp för världssamfundets skull och slutar med sin huvudsakliga näring och börjar en tillvaro fylld av problem men också förhoppningar.
Vi startade tidigt på morgonen från hotellet och efter ca 5 timmars biltur inkl lunch nådde vi vår första anhalt. Det var UNDCP:s resurscenter i Phang Ma Pha District area. Större delen av vägen var som Trollstigen i Norge – rakt upp men i krokar, så man kunde nästan bita sig i baken. Otroligt vackert beläget, trots att det nu var torrt och i slutet av torrperioden. Här på centrat skulle vi tillbringa natten, så vi installerade oss och fick en första beskrivning av arbetet här.
För mer än 10 år sedan började Thailands arbete med att få de opium odlande bönderna att övergå till annan gröda. Inledningsvis var det ett arbete som trycktes på uppifrån med hjälp av militär och polis. Bönderna hade inget val, men missnöje, passivitet och en brist på framtidstro spred sig bland byborna. Så därför har nu arbetet helt ändrat karaktär. Nu stödjer vi ett nätverk mellan byarna som bl.a. har regelbundna träffar för att sprid kunskap och erfarenheter. Det viktigaste arbetet går ut på att återerövra den gamla kulturen , att stärka minoritetsfolkens identitet och skapa en stor bas för självförsörjning..
Nu var vi redo för våra fältbesök – vi åkte två och två tillsammans med en lokal person som jobbar i nätverket. Olle och jag åkte till Mae Moo en liten by som beboddes av 47 familjer som alla tillhörde minoritetsfolket Lisu. Byn låg ca 20 minuters bilväg (under torrperioden) från resurscentrat och det samhälle där bl.a. skolan för 11 – 15 åringarna och sjukhuset ligger.
Vid infarten till byn fanns en informationstavla om hur man skyddar sig mot AIDS, se fotot. I byn möttes vi av ordföranden för Lisu byarnas nätverk och vi bjöds in till hans hus. Till mötet med oss kom ett 10 tal personer förutom ordföranden var det byledaren, de äldste 2 män och 1 kvinna samt några kvinnor engagerade i hantverksarbete. Det var lika många män som kvinnor i gruppen.
Vi fick veta att Lisufolket hade utvandrat från Mongoliet för 3-400 år sedan och bosatt sig i Thailands bergstrakter. Dessutom hade denna lilla grupp brutit upp för 30 år sedan och bosatt sig på denna plats. Orsaken till uppbrottet fick vi inte veta. Lisu folket hade alltid odlat opium och de hade alltid betraktats som ”annorlunda” och som bråkstakar. Detta led man fortfarande av och polisen misstänkte dem ofta för inblandning i narkotikasmuggling,
Man livnärde sig nu på odling av andra sädesslag och dessutom hade man grisar och höns. Man var till stora delar självförsörjande. Dessutom hade man startat en liten kollektiv handel, där man kunde handla små saker som man annars hade fått handla i samhället. I byn fanns också en skola för 7-10 åringar. Alla hus var byggda av timmer/små stockar och bestod av ett stort rum och en köksdel, Det fanns ingen elektricitet i byn, men man hade en TV apparat, som drevs av ett batteri, som via satellit hade tillgång till de 3 Thailändska TV-kanalerna.
Kvinnorna visade oss sina hantverk och undrade om vi hade någon marknad hemma där vi kunde hjälpa dem att sälja sina produkter. Vi gjorde vårt bästa och köpte för den goda sakens skull massor av små tygväskor till bl.a. lotterivinster.
Så avslutades vårt besök med en rundvandring i byn och med ett besök till deras livsnerv vattenkällan och till deras kulturplats. För att stärka självkänslan och stoltheten bland Lisu-folket hade man flera gånger under året olika kulturella aktiviteter tillsammans de de 4 andra Lisu byarna och dessutom hade man ritualer och ceremonier för att tillbedja och blidka naturens lagar.
När mörkret föll lämnade vi byn fullt uppfyllda av att ett folk som i våra ögon ingenting har ändå ställer upp för världssamfundets skull och slutar med sin huvudsakliga näring och börjar en tillvaro fylld av problem men också förhoppningar.
Sara och Tam på den lokal restaurangen
En kulinarisk resa!
Oj vad jag älskar vietnamesisk mat. Mycket grönsaker, lite salt, lite kryddat och kött kan man leva utan. Buljongen man dricker är oftast sagolik god med smak av olika grönsaker, men blandad med köttbuljong. Sann vegetarian är det svårt att vara här även om man bara väljer grönsaksrätter så är buljongerna alltid blandade.
Men nu får jag ta det från början.
Frukosten är internationell: Nestle yougart producerad i Vietnam, bröd från franska bageriet ett par kvarter bort eller om jag hittar Wasa runda sesambröd (från Italien står det på beskrivningen men producerad i Filipstad!), ost från Schweiz eller Frankrike, juice och marmelad från Australien, till detta lite frukt eller grönsaker från tanten på gatan utanför kontoret.
Lunchen äter jag tillsammans med min assistent Tam, så den blir äkta vietnamesisk från en av de lokala trottoarrestaurangerna. Man sitter på låga plastpallar, vid låga plastbord och äter med pinnar ur små skålar. Kolla fotot. Först lägger man tre skedar kokt ris i skålen och sedan äter man det tillsammans med de man nu köpt på de andra små faten (grönsaker, stekt fisk, kokt kött, kokt potatis med tomater och örtkryddor, nötter). Man lägger vanligen inte mer än riset i skålen, resten äter man genom att plocka direkt från faten. När man närmar sig slutet, skedar man upp buljongen med grönsaker och ibland små musslor i skålen med lite ris och sedan dricker man det och puttar in riset.
I början kändes det ovant och dåligt bordskick, men nu börjar jag bli van.
Jag älskar deras potatis, blir helt klart tvåa bara slagen av mandelpotatisen! Fisken steks genom att man bryner olja och socker riktigt brunt sedan häller man det över den färska fisken som sedan får stå och små puttra i några minuter. Man äter bara kokt riktigt varm mat ute, för att klara sig från magsjuka. Färska grönsaker äter jag hemma där jag kan skölja och skala dem.
Middagarna under veckan äter jag antingen i lägenheten – soppor, sallader, bakad potatis eller så går jag till den lokala Pho 24 nudelrestaurangen och äter nudelsoppa med friterat bröd. Pho är en restaurangkedja i Japansk stil men med vanliga bord och normala stolar.
När min kollega Olle är i stan under helgerna blir det mera västerländsk mat. Allt finns här från fransk, rysk, kinesisk, japansk till australienska stekhus och en underbar italiensk restaurang. Allt finns i olika prisklasser.
Om jag inte ansträngde mig skulle det vara alldeles för enkelt att leva västerländskt här, men då missade jag ju en av poängerna med att bosätta sig utomlands.
Men nu får jag ta det från början.
Frukosten är internationell: Nestle yougart producerad i Vietnam, bröd från franska bageriet ett par kvarter bort eller om jag hittar Wasa runda sesambröd (från Italien står det på beskrivningen men producerad i Filipstad!), ost från Schweiz eller Frankrike, juice och marmelad från Australien, till detta lite frukt eller grönsaker från tanten på gatan utanför kontoret.
Lunchen äter jag tillsammans med min assistent Tam, så den blir äkta vietnamesisk från en av de lokala trottoarrestaurangerna. Man sitter på låga plastpallar, vid låga plastbord och äter med pinnar ur små skålar. Kolla fotot. Först lägger man tre skedar kokt ris i skålen och sedan äter man det tillsammans med de man nu köpt på de andra små faten (grönsaker, stekt fisk, kokt kött, kokt potatis med tomater och örtkryddor, nötter). Man lägger vanligen inte mer än riset i skålen, resten äter man genom att plocka direkt från faten. När man närmar sig slutet, skedar man upp buljongen med grönsaker och ibland små musslor i skålen med lite ris och sedan dricker man det och puttar in riset.
I början kändes det ovant och dåligt bordskick, men nu börjar jag bli van.
Jag älskar deras potatis, blir helt klart tvåa bara slagen av mandelpotatisen! Fisken steks genom att man bryner olja och socker riktigt brunt sedan häller man det över den färska fisken som sedan får stå och små puttra i några minuter. Man äter bara kokt riktigt varm mat ute, för att klara sig från magsjuka. Färska grönsaker äter jag hemma där jag kan skölja och skala dem.
Middagarna under veckan äter jag antingen i lägenheten – soppor, sallader, bakad potatis eller så går jag till den lokala Pho 24 nudelrestaurangen och äter nudelsoppa med friterat bröd. Pho är en restaurangkedja i Japansk stil men med vanliga bord och normala stolar.
När min kollega Olle är i stan under helgerna blir det mera västerländsk mat. Allt finns här från fransk, rysk, kinesisk, japansk till australienska stekhus och en underbar italiensk restaurang. Allt finns i olika prisklasser.
Om jag inte ansträngde mig skulle det vara alldeles för enkelt att leva västerländskt här, men då missade jag ju en av poängerna med att bosätta sig utomlands.
Blockerat övergångsställe
Trottoarförsäljare
Mopedparkering vid kontoret
Trafikkaos överallt
Trafiken är det största hotet här, utan tvekan.
Tyvärr har flesta vietnameser bytt ut cykeln mot motorcykel eller mopeder. Det lär visst finnas någon utbildning, men det syns inte. Dessutom så ökar antalet bilar med ca 3000 st per månad sägs det. För att få köpa bil måste man ha en parkeringsplats, men det gäller under natten. På dagarna får man köra och parkera där man kan.
De flesta motorcyklar/mopedister kör mot körriktningen när de kör in på en gata och sedan byter de när det finns chans efter halva gatan sådär. Man har övergångsställen och ljusreglering för fotgängare, men grön gubbe kan man inte lita på. När det blir grönt passerar ytterligare 5-10 mopeder och sedan kommer de som kör in mot körriktningen. Det råd man får är att bete sig som en vattenbuffel! Man går långsamt över gatan då hinner motorcyklisterna/mopedisterna att uppskatta din fart och bestämma sig för att köra om framför eller bakom. Om du då gör en snabb rusning för att komma över eller stannar av så kan du råka illa ut. Man lär sig till slut, men man får alltid vara på sin vakt.
Ytterligare ett problem som vi fotgängare har är att alla övergångsställen blockeras av ljusstolpar, elskåp, jordhögar och stora träd. (se fotot som jag lagt in) Vi har kommit på att det beror på att man som fotgängare skall ha det svårt att ta sig över. Då hinner man kolla trafiken.
Som om nu inte detta vore nog. Nähä – trottoarerna är för det mesta blockerade. Antingen av alla mopeder och motorcyklar som man parkerar där eller av den affärsverksamhet som finns i husen – mopedverkstäder, matserveringar, försäljning av allt från levande fiskar och småfåglar (hönsen är nu gömda i korgar under täcken) tills kött, grönsaker, bröd och blommar. Därför måste man gå i körbanan för de mesta.
För att göra livet ännu lite jobbigare så parkerar man bilar på båda sidorna av gatorna, vilket gör att alla skall trängas i en sträng i mitten – bilar, motorcyklar, mopeder och ett fåtal cyklar samt fotgängare – och inte är det enkelriktat heller.
Kolla bilderna så förstår ni. Livet som fotgängare är ingen dans på rosor, men det hindrar inte mig från att gå minst 2 – 3 mil i veckan!
Tyvärr har flesta vietnameser bytt ut cykeln mot motorcykel eller mopeder. Det lär visst finnas någon utbildning, men det syns inte. Dessutom så ökar antalet bilar med ca 3000 st per månad sägs det. För att få köpa bil måste man ha en parkeringsplats, men det gäller under natten. På dagarna får man köra och parkera där man kan.
De flesta motorcyklar/mopedister kör mot körriktningen när de kör in på en gata och sedan byter de när det finns chans efter halva gatan sådär. Man har övergångsställen och ljusreglering för fotgängare, men grön gubbe kan man inte lita på. När det blir grönt passerar ytterligare 5-10 mopeder och sedan kommer de som kör in mot körriktningen. Det råd man får är att bete sig som en vattenbuffel! Man går långsamt över gatan då hinner motorcyklisterna/mopedisterna att uppskatta din fart och bestämma sig för att köra om framför eller bakom. Om du då gör en snabb rusning för att komma över eller stannar av så kan du råka illa ut. Man lär sig till slut, men man får alltid vara på sin vakt.
Ytterligare ett problem som vi fotgängare har är att alla övergångsställen blockeras av ljusstolpar, elskåp, jordhögar och stora träd. (se fotot som jag lagt in) Vi har kommit på att det beror på att man som fotgängare skall ha det svårt att ta sig över. Då hinner man kolla trafiken.
Som om nu inte detta vore nog. Nähä – trottoarerna är för det mesta blockerade. Antingen av alla mopeder och motorcyklar som man parkerar där eller av den affärsverksamhet som finns i husen – mopedverkstäder, matserveringar, försäljning av allt från levande fiskar och småfåglar (hönsen är nu gömda i korgar under täcken) tills kött, grönsaker, bröd och blommar. Därför måste man gå i körbanan för de mesta.
För att göra livet ännu lite jobbigare så parkerar man bilar på båda sidorna av gatorna, vilket gör att alla skall trängas i en sträng i mitten – bilar, motorcyklar, mopeder och ett fåtal cyklar samt fotgängare – och inte är det enkelriktat heller.
Kolla bilderna så förstår ni. Livet som fotgängare är ingen dans på rosor, men det hindrar inte mig från att gå minst 2 – 3 mil i veckan!
“Semelkalas” på Svenska ambassaden
I kväll har jag varit på semelkalas hos ambassadörsparet Anna och Anders Lindstedt. Jätte trevligt! Vi var ett 50-tal vuxna och ett antal barn som lät oss väl smaka av årets höjdare. Semlorna, som bakats av personalen på ambassaden skulle mycket väl kunna delta i GPs tävling om godaste semlan. Grädden härnere är lite sötare och mandelmassan var mer riklig än vad åtminstone jag är van med. Men så gott det var, nu är abstinensbesvären borta!
De flesta av gästerna kände varandra sedan tidigare, många jobbade på ambassaden men jag hann träffa och prata med rätt så många intressanta och trevliga svenska i förskingringen. Jag fick veta att det finns en bokklubb som träffas regelbundet 1 gång per månad. Då berättar 5-6 personer om böcker de läst och som det gillat, sedan röstar deltagarna fram de bästa 2 som sedan bokklubben beställer in några exemplar. Kan vara intressant beroende på vilka som är med i klubben och vilka böcker de gillar. Kan vara bra att testa!
Hej då!
De flesta av gästerna kände varandra sedan tidigare, många jobbade på ambassaden men jag hann träffa och prata med rätt så många intressanta och trevliga svenska i förskingringen. Jag fick veta att det finns en bokklubb som träffas regelbundet 1 gång per månad. Då berättar 5-6 personer om böcker de läst och som det gillat, sedan röstar deltagarna fram de bästa 2 som sedan bokklubben beställer in några exemplar. Kan vara intressant beroende på vilka som är med i klubben och vilka böcker de gillar. Kan vara bra att testa!
Hej då!
HIV/aids-konferens I Phnom Penh
Eftersom ni bara tror att jag roar mig är det väl bäst att jag också berättar lite om jobbet. Vad jag gör i Hanoi tar jag sedan. Just nu vill jag berätta om den konferens som SIDA bjudit in till i Phnom Penh förra veckan.
Syftet med konferensen var att väcka organisationerna och deras samverkanspartners så att hiv/aids information och annan prevention vävs in i arbetet där det går.
Vi var ett hundratal deltagare från hela regionen samt från SIDA och huvudorganisationerna i Sverige (Diakonia, RFSU, Forum Syd m.fl.) Något många svenska kanske. Innehållsmässigt gav den mig väl inte så mycket men det var bra att få träffa alla lokalt arbetande eldsjälar. Vi var också ute på fältbesök och fick se hur organisationer och privat personer med mycket små medel kunde göra undervärk. Bara att ta efter! Skall vi fortsätta med projekt här så skall hiv/aids prevention vara med! Klart besked från SIDA.
I Kambodja var det drygt 30 grader varmt! Puh, jag vet vad jag har att vänta. Min kollega Johan bor nu i Phnom Penh så jag passade på att stanna hos honom under fredag och lördag. På lördagen var vi dels på det beryktade tortyr stället S21 - där Pol Pot och Röda Khmererna torterade och höll de egna landsmännen fångna – dels historiska museet. Resten får jag ta en annan gång. Ankor Wat t.ex.!
Nu är det bara att kavla upp ärmarna och försöka få med hiv/aids i vårt arbete.
Syftet med konferensen var att väcka organisationerna och deras samverkanspartners så att hiv/aids information och annan prevention vävs in i arbetet där det går.
Vi var ett hundratal deltagare från hela regionen samt från SIDA och huvudorganisationerna i Sverige (Diakonia, RFSU, Forum Syd m.fl.) Något många svenska kanske. Innehållsmässigt gav den mig väl inte så mycket men det var bra att få träffa alla lokalt arbetande eldsjälar. Vi var också ute på fältbesök och fick se hur organisationer och privat personer med mycket små medel kunde göra undervärk. Bara att ta efter! Skall vi fortsätta med projekt här så skall hiv/aids prevention vara med! Klart besked från SIDA.
I Kambodja var det drygt 30 grader varmt! Puh, jag vet vad jag har att vänta. Min kollega Johan bor nu i Phnom Penh så jag passade på att stanna hos honom under fredag och lördag. På lördagen var vi dels på det beryktade tortyr stället S21 - där Pol Pot och Röda Khmererna torterade och höll de egna landsmännen fångna – dels historiska museet. Resten får jag ta en annan gång. Ankor Wat t.ex.!
Nu är det bara att kavla upp ärmarna och försöka få med hiv/aids i vårt arbete.
Massage
I går lördag bestämde jag mig gör att testa massage. Jag hade fått rekommendationer av
Agneta en svenska som jobbar för SIDA. Med friskt mod tog jag mig upp till andra våningen via ett mopedgarage. Fick välja ur en meny med allt från hel kroppsmassage till bara handmassage. Priset var överkomligt för alla behandlingar, så tiden fick avgöra. Vis av förra lördagens 6 timmars behandling så valde jag en 1-timmes behandling för 47,50. Behandlingen innehöll nacke, skuldror, huvud, fötter och ben.
Jag fördes in i ett rum med 6 behandlingsstolar, men jag var enda kunden. Efter att fötterna placerats i ett skönt fotbad, så startade knådningen av nacke, rygg och huvud. Jag fick sitta framåtlutad på en pall medan massören gjorde det bästa för att hitta alla akupressurpunkter som hon bestämt och hårt tryckte på. Sedan satte hon knäna mot min rygg fällde mig baklänges och knådade min rygg med sina knän. Därefter böjde och slet hon i mig som den värsta homeopat. Puh, skönt tveksamt! Hon övergick sedan till huvudet och ansiktet. Det var skönt och mjukt.
En ny massör kom in och tog sig an fötterna. Vet ni hur många akupressurpunkter som finns under fotsulorna och hur många man kan ha ont i? Hemma i Göteborg har vi en platta med piggar, som man ställer sig på för att träffa akupressurpunkterna och massera dem. Fördelen med plattan är att man kan stiga av när det gör för ont. Men denna massör kunde man inte bli av med - hon tryckte och tryckte även om jag kved. När hon väl slutat knåda smörjde hon in fötter och ben med god varm olja.
Jag gick därifrån med en behaglig värme i kroppen och med förvissningen om att jag nog kommer att gå dit om ett par veckor igen. Det var gott ont!
Agneta en svenska som jobbar för SIDA. Med friskt mod tog jag mig upp till andra våningen via ett mopedgarage. Fick välja ur en meny med allt från hel kroppsmassage till bara handmassage. Priset var överkomligt för alla behandlingar, så tiden fick avgöra. Vis av förra lördagens 6 timmars behandling så valde jag en 1-timmes behandling för 47,50. Behandlingen innehöll nacke, skuldror, huvud, fötter och ben.
Jag fördes in i ett rum med 6 behandlingsstolar, men jag var enda kunden. Efter att fötterna placerats i ett skönt fotbad, så startade knådningen av nacke, rygg och huvud. Jag fick sitta framåtlutad på en pall medan massören gjorde det bästa för att hitta alla akupressurpunkter som hon bestämt och hårt tryckte på. Sedan satte hon knäna mot min rygg fällde mig baklänges och knådade min rygg med sina knän. Därefter böjde och slet hon i mig som den värsta homeopat. Puh, skönt tveksamt! Hon övergick sedan till huvudet och ansiktet. Det var skönt och mjukt.
En ny massör kom in och tog sig an fötterna. Vet ni hur många akupressurpunkter som finns under fotsulorna och hur många man kan ha ont i? Hemma i Göteborg har vi en platta med piggar, som man ställer sig på för att träffa akupressurpunkterna och massera dem. Fördelen med plattan är att man kan stiga av när det gör för ont. Men denna massör kunde man inte bli av med - hon tryckte och tryckte även om jag kved. När hon väl slutat knåda smörjde hon in fötter och ben med god varm olja.
Jag gick därifrån med en behaglig värme i kroppen och med förvissningen om att jag nog kommer att gå dit om ett par veckor igen. Det var gott ont!
På Le Ngoc Han Street
Profilbild
Före klippningen
Idolbilder
Idolbilder
Efter starka påtryckningar från er, så publicerar jag här några idolbilder. Det har inte varit lätt att ta bilder på sig själv och dessutom så att håret syns. Det är inte så mycket kvar framifrån och dessutom så är det i tre färger blont. Det gör att håret helt försvinner om jag tar fotot i en ljus miljö. Därför har jag försökt mot dörrar, jag har legat ner och tagit mot sängöverkastet, jag har varit på toaletten ja jag vet inte allt vad jag försökt. Tack och lov så fick jag också i uppdrag av Institutet hemma i Sverige att ta ett foto till hemsidan. Därför gick jag idag på morgonen till Le Ngoc Han och kontoret. Blev nog den bästa bilden trots alla mina försök. För att få perspektiv på frisörens arbete så visar jag också en bild tagen veckan innan förändringen.
PS Alla säger att min nya frisyr är snygg och särskilt färgen. Jag håller nog med när det gäller färgen men för övrigt är håret för kort åtminstone framtill, men det växer ju ut.
Efter starka påtryckningar från er, så publicerar jag här några idolbilder. Det har inte varit lätt att ta bilder på sig själv och dessutom så att håret syns. Det är inte så mycket kvar framifrån och dessutom så är det i tre färger blont. Det gör att håret helt försvinner om jag tar fotot i en ljus miljö. Därför har jag försökt mot dörrar, jag har legat ner och tagit mot sängöverkastet, jag har varit på toaletten ja jag vet inte allt vad jag försökt. Tack och lov så fick jag också i uppdrag av Institutet hemma i Sverige att ta ett foto till hemsidan. Därför gick jag idag på morgonen till Le Ngoc Han och kontoret. Blev nog den bästa bilden trots alla mina försök. För att få perspektiv på frisörens arbete så visar jag också en bild tagen veckan innan förändringen.
PS Alla säger att min nya frisyr är snygg och särskilt färgen. Jag håller nog med när det gäller färgen men för övrigt är håret för kort åtminstone framtill, men det växer ju ut.
Styling
Lördag den 10 februari
Hej nu har jag gjort det igen. Utan skyddsnät ”stylat” mig.
Jag gick in på en av de internationellt mest kända hårfrisörerna i stan franska Toni and Guy. Eter 6 timmars behandling av en typisk fransman steg jag ut på stan - helt oigenkännlig, inte blond och mycket korthårig.
Först hårinpackning, sedan rotfärgning, åtföljd av färgning i tre olika nyanser mellanblond (totalt hade jag 120 foliopaket runt huvudet - två av färgerna måste åtskiljas från basfärgen). Slutligen blev det klippning och föning. Under folioinpackningen blev jag serverad lunch!!
Roligt, spännande och om några dagar kommer jag nog att känna igen min spegelbild.
Hej nu har jag gjort det igen. Utan skyddsnät ”stylat” mig.
Jag gick in på en av de internationellt mest kända hårfrisörerna i stan franska Toni and Guy. Eter 6 timmars behandling av en typisk fransman steg jag ut på stan - helt oigenkännlig, inte blond och mycket korthårig.
Först hårinpackning, sedan rotfärgning, åtföljd av färgning i tre olika nyanser mellanblond (totalt hade jag 120 foliopaket runt huvudet - två av färgerna måste åtskiljas från basfärgen). Slutligen blev det klippning och föning. Under folioinpackningen blev jag serverad lunch!!
Roligt, spännande och om några dagar kommer jag nog att känna igen min spegelbild.
Handla, handla och mera handla
Onsdag den 8 februari
Hej igen
Nu har jag börjat inreda min lägenhet. Kul må ni tro, men oj vad jag har sprungit i affärer. Under de dagar som vi hade stängt kontoret för Tet gick jag i genomsnitt 18000 steg per dag dvs över 1 mil. Hanoi är en storstad och trots att olika varor säljes på olika gator så blir det en del promenerande.
I kväll har jag fått mitt matbord och 6 stolar. Efter mycket funderande köpte jag i vietnamesisk stil dvs hopvikbart typ utemöbler men med hela skivor. Jag skall lägga ut ett foto så snart som jag har kameran hemma i lägenheten. Sedan har jag köpt en liten hemmabio anläggning med 5 högtalare. Underbart nu kan jag lyssna på mina skivor med bra ljud.
I går kväll när jag var ute för att kolla en ny mobiltelefon (min gamla slutade att fungera igår) så passade jag på att köpa lite videofilmer som Sofia beställt. Jag köpte 4 Harry Potter filmer och 3 Lord of the Rings (kostar 8,50 st). Bekymret är bara att 2 av Harry Potter filmerna har vietnamesiskt tal och jag lyckas inte få bort det. Det är ju barnfilmer så därför har man lagt till talad översättning. I övriga fall behåller man talet men lägger till olika textband. Jag får väl ut och se om jag kan hitta fler Harry Potter filmer utan talad översättning. Annars är det kanske ett sätt för mig att lära mig vietnamesiska!
I kväll skall jag lära mig min nya mobiltelefon. Om ni undrar hur jag gör när jag handlar, så springer jag runt kollar olika fabrikat, typer och priser, sedan går jag hem och kollar på nätet vilket av fabrikaten och märkena som är bra, om det finns svensk instruktionsbok att ladda ner och om priset är hyfsat. När det gäller teknikprylar så är ju varorna otroligt billiga i Sverige, men jag vill betala mer än hemma för då får jag pruta.
Ha det så bra
Hälsningar
Marianne
PS Tack för alla inlägg!!
Hej igen
Nu har jag börjat inreda min lägenhet. Kul må ni tro, men oj vad jag har sprungit i affärer. Under de dagar som vi hade stängt kontoret för Tet gick jag i genomsnitt 18000 steg per dag dvs över 1 mil. Hanoi är en storstad och trots att olika varor säljes på olika gator så blir det en del promenerande.
I kväll har jag fått mitt matbord och 6 stolar. Efter mycket funderande köpte jag i vietnamesisk stil dvs hopvikbart typ utemöbler men med hela skivor. Jag skall lägga ut ett foto så snart som jag har kameran hemma i lägenheten. Sedan har jag köpt en liten hemmabio anläggning med 5 högtalare. Underbart nu kan jag lyssna på mina skivor med bra ljud.
I går kväll när jag var ute för att kolla en ny mobiltelefon (min gamla slutade att fungera igår) så passade jag på att köpa lite videofilmer som Sofia beställt. Jag köpte 4 Harry Potter filmer och 3 Lord of the Rings (kostar 8,50 st). Bekymret är bara att 2 av Harry Potter filmerna har vietnamesiskt tal och jag lyckas inte få bort det. Det är ju barnfilmer så därför har man lagt till talad översättning. I övriga fall behåller man talet men lägger till olika textband. Jag får väl ut och se om jag kan hitta fler Harry Potter filmer utan talad översättning. Annars är det kanske ett sätt för mig att lära mig vietnamesiska!
I kväll skall jag lära mig min nya mobiltelefon. Om ni undrar hur jag gör när jag handlar, så springer jag runt kollar olika fabrikat, typer och priser, sedan går jag hem och kollar på nätet vilket av fabrikaten och märkena som är bra, om det finns svensk instruktionsbok att ladda ner och om priset är hyfsat. När det gäller teknikprylar så är ju varorna otroligt billiga i Sverige, men jag vill betala mer än hemma för då får jag pruta.
Ha det så bra
Hälsningar
Marianne
PS Tack för alla inlägg!!
Kvinna eldar gåvor till anfäderna
Nyårsträd jämförbar med vår julgran
Mera nyår
1 februari 2006
Hej igen!
Här kommer en liten beskrivning över hur och varför vietnameserna firar sitt nyår. Så som jag har fått det berättat för mig av flera olika källor.
7 dagar före den dag då nyåret inträffar beger sig hushållsguden upp till skyn för att rapportera för anfäderna hur hushållet har skött sig under det gångna året. Hushållsguden åker på en levande fisk, så därför köper många familjer en fisk som man har i en vattenskål för att gudens skall kunna använda om den behöver det. Om inte guden använder fisken så skall den släppas fri i ett vattendrag. (En del säger att man nog äter upp fisken)
Under nyåret kommer sedan alla gamla anförvanter ner till jorden för att hälsa på. De åker sedan upp igen någon gång under de kommande 4 dagarna. Med anfäderna skickar familjerna rikedomar som anfäderna kan använda där uppe i skyn. Vietnameserna köper därför vackert utsmyckade pappersark, dekorationer, spiror etc. i guld och rött. Dessutom köper man papperspengar i en särskild valuta som bara fungerar i skyn. Allt detta eldar man sedan upp utanför hemmet till anfädernas fromma.
De buddistiskt troende går också till pagoderna för att bedja och offra till anfäderna.
Hoppas att ni nu fått en liten aning om de religiösa traditioner, som kopplats till nyåret enligt Lunar kalendern.
Hälsningar
Marianne
Hej igen!
Här kommer en liten beskrivning över hur och varför vietnameserna firar sitt nyår. Så som jag har fått det berättat för mig av flera olika källor.
7 dagar före den dag då nyåret inträffar beger sig hushållsguden upp till skyn för att rapportera för anfäderna hur hushållet har skött sig under det gångna året. Hushållsguden åker på en levande fisk, så därför köper många familjer en fisk som man har i en vattenskål för att gudens skall kunna använda om den behöver det. Om inte guden använder fisken så skall den släppas fri i ett vattendrag. (En del säger att man nog äter upp fisken)
Under nyåret kommer sedan alla gamla anförvanter ner till jorden för att hälsa på. De åker sedan upp igen någon gång under de kommande 4 dagarna. Med anfäderna skickar familjerna rikedomar som anfäderna kan använda där uppe i skyn. Vietnameserna köper därför vackert utsmyckade pappersark, dekorationer, spiror etc. i guld och rött. Dessutom köper man papperspengar i en särskild valuta som bara fungerar i skyn. Allt detta eldar man sedan upp utanför hemmet till anfädernas fromma.
De buddistiskt troende går också till pagoderna för att bedja och offra till anfäderna.
Hoppas att ni nu fått en liten aning om de religiösa traditioner, som kopplats till nyåret enligt Lunar kalendern.
Hälsningar
Marianne
Nyår i Hanoi
31 januari
Hej igen!
Här firas Hundens år.
Firandet inleddes med ett 20 minuters brakande fyrverkeri vid Svärdssjön vid 12 slaget på natten mellan lördag och söndag. Militären var ansvarig för fyrverkeriet och med militärisk diseplin sköts fyrverkeriprjäserna upp från två sidor av sjön. Ett tag fick man en känsla av att de två förbanden tävlade mot varandra i stället för att skapa ett slagkraftigt färgspel. Lite regi med musik och rytm skulle ha förhöjt stämningen ytterligare.
Innan fyrverkeriet var jag och Olle, min nya kollega som skall vara på folkhögskolan, hembjudna på middag till ett svenskt par som jobbar för SIDA. Väldigt trevligt.
Söndag och måndag har Olle och jag gått runt i stan och lärt oss hitta, men tyvärr så lär väl stan se helt annorlunda ut när affärerna öppnar på fredag och allt folket kommit ut i gatuvimlet igen.
Överallt finns fotografer som för en ringa peng fotograferar dig tillsammans med en hund (i porslin, eller i tyg). Allt för att fira Hundens år.
I övrigt äter vietnameserna oanade mängder mat. Dels så gör man sina egna färska vårrullar - ett tunnt risbröd som man lägger kött, grönsaker, färska stjärnfrukter etc i, rullar ihop, doppar i olika såser och äter. Gott gott! Dels så äter man en risklibbkaka - i mitten finns kött, lök och peppar , som är omslutet av ett tjockt lager klibbris. Allt sedan inslaget i ett paket gjort av grönsaksblad. Detta kokas sedan i 12 timmar och blir till en obegripligt klibbig kakliknande skapelse. Den ätes kokt tillsammans med lök och pressylta. Den kan också ätas fritterad. Fritterad är kakan god men bara kokt fastnar den i tänderna som ett segt klister.
På tal om äta nu skall jag åka ut till en by söder om Hanoi. Vi är hembjudna till en vietnamesisk kille och hans familj.
Vintern försvann nu är det ca 25 grader varmt och solen skiner från en klar himmel. Nu när det nästan inte varit någon trafik i stan under flera dagar har också smoggen försvunnit. Härligt.
Må så gott!
Marianne
Hej igen!
Här firas Hundens år.
Firandet inleddes med ett 20 minuters brakande fyrverkeri vid Svärdssjön vid 12 slaget på natten mellan lördag och söndag. Militären var ansvarig för fyrverkeriet och med militärisk diseplin sköts fyrverkeriprjäserna upp från två sidor av sjön. Ett tag fick man en känsla av att de två förbanden tävlade mot varandra i stället för att skapa ett slagkraftigt färgspel. Lite regi med musik och rytm skulle ha förhöjt stämningen ytterligare.
Innan fyrverkeriet var jag och Olle, min nya kollega som skall vara på folkhögskolan, hembjudna på middag till ett svenskt par som jobbar för SIDA. Väldigt trevligt.
Söndag och måndag har Olle och jag gått runt i stan och lärt oss hitta, men tyvärr så lär väl stan se helt annorlunda ut när affärerna öppnar på fredag och allt folket kommit ut i gatuvimlet igen.
Överallt finns fotografer som för en ringa peng fotograferar dig tillsammans med en hund (i porslin, eller i tyg). Allt för att fira Hundens år.
I övrigt äter vietnameserna oanade mängder mat. Dels så gör man sina egna färska vårrullar - ett tunnt risbröd som man lägger kött, grönsaker, färska stjärnfrukter etc i, rullar ihop, doppar i olika såser och äter. Gott gott! Dels så äter man en risklibbkaka - i mitten finns kött, lök och peppar , som är omslutet av ett tjockt lager klibbris. Allt sedan inslaget i ett paket gjort av grönsaksblad. Detta kokas sedan i 12 timmar och blir till en obegripligt klibbig kakliknande skapelse. Den ätes kokt tillsammans med lök och pressylta. Den kan också ätas fritterad. Fritterad är kakan god men bara kokt fastnar den i tänderna som ett segt klister.
På tal om äta nu skall jag åka ut till en by söder om Hanoi. Vi är hembjudna till en vietnamesisk kille och hans familj.
Vintern försvann nu är det ca 25 grader varmt och solen skiner från en klar himmel. Nu när det nästan inte varit någon trafik i stan under flera dagar har också smoggen försvunnit. Härligt.
Må så gott!
Marianne