Juniorerna på Socson
Full moon festival
Hösten har kommit på allvar till Vietnam, även om man inte märker det på temperaturen under dagtid. Kvällarna är däremot sköna ca 25 grader och inte så fuktiga.
Den 5 september firades ”Full moon” festival och den infaller i mitten av hösten. Det är en högtid för barnen, som firas med familje- eller byfestivaler. Man hänger ljuslyktor i träden, bjuder på mat, godsaker och särskilda ”Full moon” kakor. De riktigt fina kakorna har formen av fiskar, allt för att blidka anfadern som tittar ner till sina släktingar för att kolla hur familjen sköter sig. Barnen får pappersstjärnor med levande ljus och mycket godsaker.
Marknadskrafterna gör allt för att införa nya seder och bruk. Senaste påfundet är att få föräldrarna att köpa maskeradkläder till barnen – allt från gulliga prinsessor till änglar, Batman och Satan själv.
IOGT VN bjöd barnen i klasserna och klubbarna på Full moon festival i parken på Socson. Barnen och föräldrarna trängdes och trivdes trots att regnet hängde i luften. Musik- och dansgruppen underhöll medan ledarna anordnade tävlingar.
Eftertänksamt konstaterade jag att det hade varit helt otänkbart i en svensk juniorförening att låta barnen få leka och springa omkring med pappersstjärnor med levande ljus i. Jag hade hjärtat i halsgropen hela tiden och visst tog stjärnorna eld och det brann lite var stans, men inga barn verkade bränna sig. Har vi för hög säkerhetsnivå i Sverige, hämmar vi barnen och bidrar till att tonårsrevolten blir starkare än vad den skulle behöva vara?!
Den 5 september firades ”Full moon” festival och den infaller i mitten av hösten. Det är en högtid för barnen, som firas med familje- eller byfestivaler. Man hänger ljuslyktor i träden, bjuder på mat, godsaker och särskilda ”Full moon” kakor. De riktigt fina kakorna har formen av fiskar, allt för att blidka anfadern som tittar ner till sina släktingar för att kolla hur familjen sköter sig. Barnen får pappersstjärnor med levande ljus och mycket godsaker.
Marknadskrafterna gör allt för att införa nya seder och bruk. Senaste påfundet är att få föräldrarna att köpa maskeradkläder till barnen – allt från gulliga prinsessor till änglar, Batman och Satan själv.
IOGT VN bjöd barnen i klasserna och klubbarna på Full moon festival i parken på Socson. Barnen och föräldrarna trängdes och trivdes trots att regnet hängde i luften. Musik- och dansgruppen underhöll medan ledarna anordnade tävlingar.
Eftertänksamt konstaterade jag att det hade varit helt otänkbart i en svensk juniorförening att låta barnen få leka och springa omkring med pappersstjärnor med levande ljus i. Jag hade hjärtat i halsgropen hela tiden och visst tog stjärnorna eld och det brann lite var stans, men inga barn verkade bränna sig. Har vi för hög säkerhetsnivå i Sverige, hämmar vi barnen och bidrar till att tonårsrevolten blir starkare än vad den skulle behöva vara?!
Bayon med Angkor Thom och de berömda ansiktena
Ta Prohm - tempelt som djungeln håller på att ta över
Angkor Wat med spegelbild
Kambodja och Angkor Wat
Vilken tur att Institutet också har verksamhet i Kambodja. Jag och Tam (min assistent) kunde kombinera besök hos projekten i Phnom Penh med semester i Siem Reap och det helt otroliga tempelområdet med Angkor Wat som det mest berömda.
Resan till Kambodja var också ett äventyr. Vi deltog i ett seminarium om Alkohol och familjevåld nere i An Giang i Mekongdeltat (7 timmars bilresa från Ho Chi Minh City). Seminariet anordnades av motsvarande Socialutskottet i Riksdagen. Vi hade tänkt flyga från Ho Chi Minh till Phnom Penh men eftersom det var längre än vad vi beräknat mellan An Giang och flygplatsen i HCM så bestämde vi att åka bil från An Giang till Phnom Penh istället. Efter många långa diskussioner och telefonsamtal med turistbyrån så beslutades det att socialministeriets bil skulle köra oss till gränsen och därifrån skulle vi ta taxi. Första biten gick bra, vi betraktades ju som VIP i gränskontrollen så vi kom igenom utan bekymmer. Från gränsen tog vi var sin motorcykel till närmaste stad, där en taxi fick tag på oss (valet var inte på vår sida). Efter det att chauffören lastat ca 300 liter bensin i bagageutrymmet bar det av mot Phnom Penh. Vi höll tummarna för att inget skulle hända - vi satt ju bildlikt på en krutdurk. Allt gick tack och lov bra, vägarna var bättre än vad vi trott och resan från gränsen tog bara 2 timmar.
Sedan följde 2 dagar i Phnom Penh med arbete och studiebesök. Det var regnperiod så eftermiddagarna och kvällarna var ”våta”. Kambodja är ett mycket fattigt land och i motsats till Hanoi så finns det många tiggare i Phnom Penh. Jag tycker att det är svårt att se alla dessa krigs- och minskadade personer som drar omkring. De flesta av dem är också hemlösa. De spände upp hängmattor överallt där det gick. Något socialt skyddsnät som i Vietnam finns inte här. Dessutom så är prisnivån otroligt hög pga att det är så många biståndsorganisationer i landet. Märklig kombination.
Efter en 7 timmars bussresa så kom vi fram till Siem Reap, resans höjdpunkt. Tempelområdet är stort vill man se allt behövs 3 hela dagar, 2 dagar är att föredra men vi hade bara en dag till vårt förfogande så därför gällde det att få ut så mycket som möjligt. Vi hyrde därför en privat bil och en egen guide för 40 USA Dollar. Han guidade oss runt under 8 timmar i de sk måstena Angkor Wat, Bayon och Ta Prohm, templet som djungeln håller på att återerövra.
Fotona talar väl för sig själva. 8 timmars oförglömlig vandring i resterna från 1300-talet. Inom tempelområdet finns rester av tempel som byggdes från 800 e. K fram till slutet på 1400-talet e K.
Resan till Kambodja var också ett äventyr. Vi deltog i ett seminarium om Alkohol och familjevåld nere i An Giang i Mekongdeltat (7 timmars bilresa från Ho Chi Minh City). Seminariet anordnades av motsvarande Socialutskottet i Riksdagen. Vi hade tänkt flyga från Ho Chi Minh till Phnom Penh men eftersom det var längre än vad vi beräknat mellan An Giang och flygplatsen i HCM så bestämde vi att åka bil från An Giang till Phnom Penh istället. Efter många långa diskussioner och telefonsamtal med turistbyrån så beslutades det att socialministeriets bil skulle köra oss till gränsen och därifrån skulle vi ta taxi. Första biten gick bra, vi betraktades ju som VIP i gränskontrollen så vi kom igenom utan bekymmer. Från gränsen tog vi var sin motorcykel till närmaste stad, där en taxi fick tag på oss (valet var inte på vår sida). Efter det att chauffören lastat ca 300 liter bensin i bagageutrymmet bar det av mot Phnom Penh. Vi höll tummarna för att inget skulle hända - vi satt ju bildlikt på en krutdurk. Allt gick tack och lov bra, vägarna var bättre än vad vi trott och resan från gränsen tog bara 2 timmar.
Sedan följde 2 dagar i Phnom Penh med arbete och studiebesök. Det var regnperiod så eftermiddagarna och kvällarna var ”våta”. Kambodja är ett mycket fattigt land och i motsats till Hanoi så finns det många tiggare i Phnom Penh. Jag tycker att det är svårt att se alla dessa krigs- och minskadade personer som drar omkring. De flesta av dem är också hemlösa. De spände upp hängmattor överallt där det gick. Något socialt skyddsnät som i Vietnam finns inte här. Dessutom så är prisnivån otroligt hög pga att det är så många biståndsorganisationer i landet. Märklig kombination.
Efter en 7 timmars bussresa så kom vi fram till Siem Reap, resans höjdpunkt. Tempelområdet är stort vill man se allt behövs 3 hela dagar, 2 dagar är att föredra men vi hade bara en dag till vårt förfogande så därför gällde det att få ut så mycket som möjligt. Vi hyrde därför en privat bil och en egen guide för 40 USA Dollar. Han guidade oss runt under 8 timmar i de sk måstena Angkor Wat, Bayon och Ta Prohm, templet som djungeln håller på att återerövra.
Fotona talar väl för sig själva. 8 timmars oförglömlig vandring i resterna från 1300-talet. Inom tempelområdet finns rester av tempel som byggdes från 800 e. K fram till slutet på 1400-talet e K.