Hanoiliv vs Östersundsliv

Alla klagar över att allt blivit så dyrt. Ja ifjol var den genomsnittliga prisökningen 8% och hittills har den i år varit 7,4%. Men det är i genomsnitt. Vi utlänningar som handlar på varuhusen och i små affärer har drabbats av en mycket kraftigare prisökning.

Den yougart som jag äter till frukost kostade när jag kom hit ifjol i januari 3000 VND (ca 1,50) nu kostar den 5000 VND (ca 2,50) + 66%, brödet har gått upp från 10000 VND till 15000 VND + 50 % osv. Det värsta hittills är i alla fall mitt hårshampo. Den första flaskan jag köpte på Western Canned Food kostade 65 000 VND, drygt 30 kronor dvs ungefär lika mycket som hemma på HM. I veckan kollade jag priset igen, nu kostade samma schampo 144000 VND dvs drygt 70 kronor. 70 kronor för en flaska schampo. Inte klokt. Tur jag snart skall hem, till ?billiga? Sverige.

Regeringens prisstabiliserande politik tar jag en annan dag.

Jag ilsknade till och gick tillbaka. Han gjorde om det helt gratis. Han erkände själv att färgen inte blev så lyckad. Nu är jag cendree. Inte min vanliga guldblonda färg, men ändå, inte så pjåkigt.

Nu kan jag åka till Workshopen i Bangkok utan att bära huvudduk och leka muslim.

Regeringen har beslutat att koncentrera bidragen till ett 30-tal länder och Vietnam är inte ett av dessa. Är det rätt eller fel?

Jag är kluven. Efter att ha bott här i snart två år så kan jag konstatera att
- Pengar är det inte ont om ? men de är orättvist fördelade. De rika blir rikare, de som bor i städerna blir rikare. Orättvisorna i samhället ökar
- Industrin går på högvarv. Alla kommer hit med löften om investeringar. Företagarna och utländska investerare blir fler och rikare. Arbetarna blir relativt fattigare pga inflationen.

Marknaden styr. Helt och hållet. Skäliga löner, fackföreningar, basal samhällig trygghet. Glöm det!

Vad Vietnam behöver är inte direkt ekonomiskt stöd. Nej här behövs kunskap och stöd för att bygga upp ett samhälle där alla känner sig delaktiga, där korruption är ett minne blott och där alla deklarerar och betalar skatt. Vi har haft en ledande roll i delar av detta förändringsarbete och det borde vi fortsätta med.

Sedan kan jag ju också konstatera att ett fortsatt stöd för folkhälsopolitik i allmänhet och alkoholpolitik i synnerhet behövs. Om inte så kommer den alkoholpolicy och de lagar med restriktioner för tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga drycker som kommer att antas av höstens parlament att bli hyllvärmare.

Sedan skulle jag önska att alla privilegierade sk industrizoner avskaffades - inte bara här utan i hela världen. Industrizoner har skapats av kapitlet för kapitalet. Inom dessa zoner etablerar sig företagen för att de inom dessa områden inte behöver följa landets basala lagstiftning och inom dessa zoner bor och arbetar miljontals arbetare utan att få skälig ersättning för sitt arbete. ILO och världens konsumenter - Upp till kamp! Köp Rättvisemärkt!!!!

Som sagt jag är kluven!!

Iförd min solhatt från Liseberg med olikfärgade och mönstrade älgar drog jag idag efter lunch iväg till Army hotel igen. Underbart solsken och svag vind. Lovade gott! Men se efter ca 30 minuter drog moln in och inom en timme hade vi ett sjuhellsikes åskväder över oss. Det blixtrade och regnade som om himmelens alla portar var öppna i mer än 2 timmar. Tur att jag hade en god bok med (Snö av Nobelpristagaren Orhan Pamuk)så jag satt på golvet under ett tak och läste, men det var inte så bekvämt och skönt som jag hade behövt. Jag har inget flyt nu.

Håret jag det är värre än vad jag tyckte igår i solsken är det mer grönt än grått och dessutom har jag fått klåda och allergiprickar i hårbotten. Jag får ta allergitabletter och hoppas att det lagt sig till på fredag. Jag måste göra om det innan Youth Forumet. Jag skall försöka hos frissan på Hotel Hilton. De borde vara vana med "besvärliga gäster", som vill ha det de beställt!

Detta får bli mitt absolut SISTA besök hos någon frissa i Hanoi!!!!!!!!
Hellre långhårig än grönhårig

Nu är jag så ända in i H...vete less på alla utmaningar. Jag vill hem där konsumentköpslagen gäller och där man får det man beställer och som man vill ha det.

Jag behövde fixa håret innan Youth Forumet i Bangkok med start nästa helg. Gick till min vanliga frissa Tony and Guy, men de hade lagt ner. Fortsatte till nästa Tony and Guy en frissa som Lilian och en del andra rekommenderat. Detta var i onsdags, jag bokade tid till kl. 10.00 idag lördag. Trots att det var inskrivet i boken så såg alla ut som frågetecken, efter en timme kom frisören. En rysk vietnames med kanadensiskt medborgarskap. Talade alltså utmärkt engelska. Han tittade och drog i håret och jag förklarade att jag ville ha det klippt med samma hårfärg bara rotfyllning och nya slingor. Jag valde bland färgproverna.

Jag blev inte guldblond utan som han sa platinablond - jag kallar färgen GRÖN GRÅ! Hjälp jag ser för djä.....lig ut helt enkelt. Frisyren han klippte är bra, men vad hjälper det. Vet ni vad frisören den klantskallen sa? "Jag gillar inte Gult!!!!" jag kontrade med att "Jag gillar inte Råttgrått".

Kan du tänka dig att gå omkring med GRÖNGRÅ hårfärg? Nähä tänkte väl det. Det första jag gjorde var att köpa en halsduk som jag virade runt huvudet, men i 33 graders värme är det inte så kul.

Vad gör jag jag har inte tid och inte heller råd att göra om det, för här gäller inte några konsumentlagar och inte är de måna om sina kunder heller.

Karantän får det bli!!!

Shoppa är en dum ide när det är 40 grader varmt.
Jag försökte i alla fall men fötterna värkte och benen var som stubbar. Aha fotmassage tänkte jag. Hur skönt som helst! Så jag gick in på närmaste salong, central, stor och skapligt fräsch - 160 000 VND för en timme, dyrt men OK centralt läge. När jag fördes bakom fasaden började jag undra vart jag kommit, inga stolar, bara britsar i små enskilda rum. Nu skulle jag ha vänt och krävt pengarna tillbaka. Men inte jag; snäll och lydig följde med in i ett bås fick order att "klä av mig och gå och duscha". Jag tog av skorna gick med till duschen och såg till att tjejen tvättade mina fötter. Tillbaka på britsen i båset började behandlingen. Ett är då sant inte var hon då utbildad på denna form av massage, hon nöp och strök men mest skakade hon tårna. Ja mycket skall man uppleva - en förtäckt bordell. Tur jag inte var man!?

Det hände på lördan´ på söndan´ tog jag en norsk deckare Grensen av Knut Faldbakken, mina bikinin, Mp3-spelaren och drog till swimmingpoolen på Army Hotell. Så skönt; skugga, svag vind och nära vatten. Det enda som störde eller kanske förnöjde var ett gäng grabbiga och fräcka tyskar som käckade sig och gav dåliga kommentarer om allt och alla. Ni skulle ha sett deras min när jag gav tillbaka med samma mynt. De trodde ingen förstod!! Hur dum kan tyskar bli? Jag har blivit riktigt bra på tyska igen efter att varja dag nästan lyssna på den tyska TV kanalen.

Boken ja den var bra. Kan rekommenderas. Min först norska bok sedan grundskolan!

Nej det blev ingen sprit. Jag kunde inte förmå mig att stödja alkoholkapitalet. Trots att jag bara skulle använda skiten till att tvätta väggar och golv. Jag köpte i stället desinficerande rengöringsmedel för toaletter - med citronlukt.

Nu hoppas jag att detta duger. Först en tvätt med munsköljningsmedel och sedan med detta toamedel.

Men mögel-eländet verkar aldrig ta slut. När jag skulle börja ställa in mina grejer igen och desinficera skorna upptäckte jag att mina mockaskor var ohjälpligt genommögliga. Det var bara att slänga dem. Detta blir dyrt - men handväskan verkar kunna räddas.

Nu skall jag krypa tillbaka ner på golvet och försöka sova lite. I morgon är en ny dag, full med nya möjligheter och nya utmaningar.

Ja vad gör man efter en sådan morgon? Gömma sig under lakanet, krypa upp i soffhörnet och tycka synd om sig och förbanna sitt öde? eller bita ihop, gilla läget och gå vidare? Det första alternativet kändes behagligt med en sådan huvudvärk, men så insåg jag att jag skall vara här i 4 månader till och då är det inte bra att starta med att deppa!

Det var bara att ta fram bikinin, MP3 spelaren, en god bok och ge sig av till det bästa jag vet i Hanoi - swimmingpoolen på Army hotel. Där "umgicks" jag i några timmar med de nyrika vietnamesiska barnfamiljerna (de som betalar dyrt för bad och inte utnyttjar de billiga badanläggningarna) och några turister.

Sedan efter en avacado och fetaost sallad och en urgod Jungel juice med mango och apelsin och glass) kände jag mig bra till mods och vågade återigen möta mögellukten hemma i lägenheten. Något bättre efter saneringen och ett par timmars vädring, men det blir golvet i vardagsrummet i natt också.

I morgon skall jag köpa min första flaska sprit, renat får duga. Jag skall tvätta väggar och golv samt försöka rädda min älskade svarta julklappsväska.

Vaknade i natt av att jag mådde dåligt! Svor lite över jetleg, men begrep inte varför jag inte kunde öppna ögonen. Trött och dan trevade jag mig till toaletten och försökte badda ögonen så jag kunde se mig själv i ansiktet. Det skulle jag inte gjort. Det var ingen vacker syn - svullen, prickig och röd. Oj oj allergi. en tablett och lite nässpray var vad jag hittade men det fick duga. Kunde ju inte åka till SOS mitt i natten. Jag kunde ju trots allt andas!

Boven var naturligtvis mögel. Garderoben var en stinkande bomb och nästan alla kläder var angripna - de mest angripna hade jag slängt, en del skickat till tvättning via maiden, en del hade jag tvättat själv men det mesta hade jag bara hängt ut och vädrat och nu hängde de över stolar och bord. I någon slags halvdvala tog jag mina bara vädrade kläder och slängde i badkaret och spolade vatten över.

Sedan tog jag min kudde och lakan och la mig i soffan i vardagsrummet. Vaknade ledbruten, rödögd och med en tung huvudvärk men i övrigt rätt OK.

Efter frukosten tog jag en halsduk runt mun och näsa och utrustad med rengöringsmedel och skurborste, slängde jag först ut den byrå som stod i garderoben och sedan satte jag i gång och skura. Sedan grep jag mig an kläderna i badkaret. Fy sjutton så trist.

Jag är glad för att detta är min sista vända här i Vietnam. Jag gillar inte att komma till en lägenhet full av mögel, så fort jag varit borta mer än 2 veckor.
Tacka vet jag torra Sverige!

5 veckors härlig semester i Sverige. Visst önskade jag att det skulle vara kallt (jämfört med de 40 - 45 grader som det var i Hanoi under juni), men inte behövde väl den svenska sommaren komma när jag reste tillbaka till Hanoi. Trots vädret så har sommaren varit fantastisk.

Kongress i Uppsala, där jag träffade så många underbara vänner. Dessutom var jag inte ombud utan bara farmor, dotter, hustru och mamma. UNDERBART! Barnbarnen var självklart på kongressdagis, men föräldrarna var för det mesta upptagna med sitt, tack och lov! Min älskade gamla mamma var också med, så privilegierad jag är, som har en så pigg mamma. Sedan fick jag också umgås med min underbare man (han var inte heller ombud) och i bland så träffade jag också två av mina gulliga ungar.

Som om detta inte var nog så fortsatte frossandet bland vänner och familjemedlemmar med en vecka i Umeå. Jobb på¨fastigheten, ja visst men trevligt ändå. Vilket ljus det är där uppe. Det är en skam att man behöva sova bort så underbara nätter.

På vägen tillbaka till Göteborg, tog vi med oss barnbarna. Det skall vi göra igen. Va kul det är att ha barna bara för sig själva, utan föräldrarna. Det är ju vår rättighet att skämma bort dem och låta dem göra saker som de inte gör i vanliga fall. Som att grilla korv över vrakad ved, nakna och sandiga ute i Rödbergen.

Sedan avslutades semestern med frossande bland ännu flera släktingar och vänner dels på Erik och Malins bröllop dels på caféer runt om i Göteborg (när jag lyckades smita från renoverinsjobben i stugan på Hönö.

Stärkt till kropp och själ har jag nu återvänt till värmen i Hanoi!