Hanoiliv vs Östersundsliv

Nu vet jag varför befolkningstillväxten varit låg i Laos. Med så många många män som blir munkar så är det inte konstigt. Det anses som en stor ära för familjen om en av dess söner blir munk och alla pojkar förväntas vara noviser en tid direkt efter de avslutat skolan.. Sönerna stannar vanligtvis minst 3 månader, men numera så kan också 2 veckor räknas som en merit.

Vi blev inbjudna till ett av klostren Wat Pakkhan av novisen Keu. Han var en glad och talför kille på drygt 20 år. Han hade varit i templet i 4 år. Han berättade att det var svårt att rekrytera nya noviser för dagens barn vill syssla med annat. Det är väl därför också som så korta perioder som 2 veckor räknas.

Klosterlivetstartar kl 4.00 på morgnarna, när det är bön följd av 20 minuters meditation.Därefter smiter några i säng igen, de som inte gick i säng före midnatt. De andra gör sina läxor, studerar eller mediterar. Klockan 6.00 är det MorningAlms. Då går alla munkar i procession efter huvudgatan i Luang Prabang för att samla in dagens mat och välsigna givarna. Befolkningen i distriktet har dågjort i ordning eller köpt på marknaden Sticky Rice eller små köttpaket, som de delar och ger till munkarna. Som tack får de dagens välsignelse. Se fotot.

Nu har Morning Alms blivit en turistatraktion på gott och på ont. Turisterna bussas till huvudgatan. De köper sticy rice på marknaden eller av kringvandrande försäljerskor, för att sedan placeras på låga pallar och instrueras i hur de skall dela riset mellan munkarna. För att inte störa det cermoniella i denna ritual så skall lugn råda, inga kamerablixtrar får användas, de som tittar på skall vara på behörigt avstånd och på lägre nivå etc. Tror ni att detta
efterlevs? Naturligtvis inte.

Dagarn ägnar noviserna åt att studera, när de inte utför de dagliga sysslorna, som städning, matlagning, rensning av rabatter eller materialvård av alla fantastiska festival tillbehör. Noviserna kan också studera vanliga ämnen, som matematik och språk. Keu läste engelska på kvällstid. Munkarna de studerar, mediterar och
undervisar noviserna.

Mat och måltiden har stor cermoniell innebörd för munkarna. Därför uppmanas turisterna att
respektera klosterlivets integritet och att inte fotografera måltider. En annan sak som inte får fotograferas är när noviserna duschar sig på kvällarna, vilket de alla gör utomhus. Därför är templen bara öppna för allmänheten mellan kl 9.00 till 17.00.

Klosterlivet är intressant att studera men det är inget för mig (det finns också ett fåtal kvinnliga kloster med nunnor) De har dock inte samma status och omhuldas inte på samma sätt av allmånheten.

 Om Vientiane är lungt så är detta ännu lugnare. Luang Prabang är uppsatt på Unescos

Världskulturarvslista för sin gamla genuina bebyggelse dels med sina medeltida tempel och dels arvet från den franksa kolonialtiden i början av 1900-talet. Luang Prabang var huvudstad till 1975 när PatetLao och det socialistiska partiet avsatte kungen och bildade det socialistiska demokratiska Laos.

Vi började vår rundvandirng i det Kungliga slottet som numera är museum. Lyx, prakt och rikedom som bland övriga kungahus. Därefter tog vi en lång fotvandring genom den gamla delen av staden tittade in i några tempel och blev inbjuden till Wat av en trevlig novis som heter Keu. Han var drygt 20 år och hade varit i klostret i 4 år. Mer om klosterlivet får ni i en annan berättelse.

På kvällen gick vi ner till nattmarknaden, men försäljarna började plocka ihop fast klockan var bara 8! Snart skulle vi förstå varför, en åskskur med kraftigt regn och stormbyar drog in över staden. Vi tog skydd på en restaurang. Jag beställde helkokt fisk i citronsås som tog nästan 1½ timme att laga till, så när jag ätit färdigt hade regnet slutat.

Dag två startade vi med att hyra var sin cykel. Jag fick en vackert rosa och Sven en klar blå! Cyklarna har bara handbromsar så det känns lite ovant, men övning ger färdighet!. Stolta gav vi oss ut. Oj vilken härlig känsla ? fri såsom fågeln ? att bara cykla omkring och röra sig fritt. Vi cyklade runt och besökte nästan alla måsten ? Templet på bergets topp började vi med eftersom det först var 158 trappsteg och sedan 190 trappsteg upp till toppen. Tungt om det är för varmt. Fantastisk utsikt över nejden. Sedan följde det ena fantastiska templet efter det andra.

 När klockan var 3 så hade åtminstone jag fått nog av tempel så vi cyklade ut ur stan ut på landet. Så underbart. Runt om staden ligger husen samlade runt kollektivjordbruken, som alla inrättades efter 1975. Nu tillåter man dock också privata små kollonilotter och att familjerna har egna djur, får, getter och höns. Vi cyklade genom rika byar med moderna hus med höga murar och grindar, som trängdes med hotell och små servicföretag. Vi kom också till fattiga byar med ruffiga baracker och shelter.

 När kvällen kom och bakarna ömmade drog vi oss ner till nattmarknaden igen. Fantastiska hantverk såldes för nästan ingenting. Jag skulle ha velat köpa av alla, men jag behöver ju inget så då spelar det ju ingen roll hur billigt det än är. Jag köpte två sidenhalsdukar, som jag skall ha som bordslöpare och servetter. Sven köpte rispapperslampor.

 Nu har jag fått mersmak på cykling, så kanske vågar jag mig ut i Hanoi!!!

Nu är jag äntligen i Vientiane igen. Denna pärla på jorden. Här är det varmt på dagarna och vanlig svensk högsommartemperatur på kvällarna ca 28 grader. Det som mest skiljer Vientiane från Hanoi är lugnet. Här är det tyst så man kan höra fåglarna och gräshopporna. Visserligen kryllar det av västerländska back packers när man går ner till området längs Mekongfloden men jämfört med Hanoi är det rena friden.

Mekongfloden är nästan tom på vatten endast en smal bäck ringlar sig fram längst motstatta sidan ? längst Thailands gräns. Med lätthet skulle man kunna gå och simma över. Jag ser fram emot att komma hit i höst när floden är fylld till sina bräddar och strömmar fritt fram.

Det blir mycket gående här så jag övertygade Sven om att följa med på fotmassage. Den första vi prövade var en mer västerlänsk anpassade klinik med vanlig typisk svensk fotmassage. Den andra var däremot en traditionell akupressur massage. Oj vad många punkter jag hade som gjorde ont och efter 1 timme kändes det som om jag hade haft fötterna i en mangel. Men så SKÖNT det var, benen nästan dansade fram!

Sedan så har jag varit och handlat mina fördelsedagspresenter. Guld och ädla stenar. Så mycket snyggt det finns här. Bergen uppe vid gränsen till både Myanmar och Thailand är fulla av safirer, rubiner, topaser och allt vad man kan önska sig. Jag var ju ute efter Star Ruby som skulle matcha min ring som jag köpte i Indien. Efter lite letande hittade jag en Indisk försäljare som var både trevlig och hade glimten i ögat. Jag föll pladask för honom och hans stenar. Jag köpte både halsband och örhängen, så nu hoppas jag bli utbjuden på fint party så jag kan ha ?grannlåten?.

Just nu sitter vi på inrikesflygplatsen för att åka till Luang Prabang men det får du läsa mera om i nästa inlägg.