Hanoiliv vs Östersundsliv

Nu har det varit jul om någon nu skulle ha missat det och så här i efterhand publicerar jag nu vårat julkort.

Vi skulle ha skickat det till alla vänner och bekannta innan jul, men vi hann inte och när vi väl kom upp till Umeå och fick några minuter över så fungerade inte telefonen så då blev det inget mailande.

Vilket motiv som är vakrast får ni själva bestämma. Jul på Liseberg eller på Norrbacka!

Vi passar på att önska er alla en God fortsättning också.

Sven och Marianne

Jag har varit i Sverige i 6 veckor. Allt beroende på fördelsedagar: min mamma fyllde 90 år den 23 november och själv flyllde jag 60 den 1 januari. Oj ett sådant firande.

Det var underbart roligt att kunna vara med och ordna en minnesvärd dag för mamma. Själv tyckte hon att fördelsdagen kunde gå obemärkt förbi, men det tyckte vi var stor synd och skam. Nu när mamma är så pigg. Vi kompromissade och ordnade en liten mottagning i hennes lägenhet. Närmare 40 personer passade på att titta in och gratta under sjäva födelsedagen sedan var det nästan lika många som kom på besök under de kommande veckorna. När allt var överstökat erkännde hon att det hade varit jätteroligt och inget att oroa sig för. Själv fick jag träffa kusiner som jag inte sett på över 20 år.

Jag hade också tänkt smita undan min födelsedag med ett lungt traditionsenligt firande i Umeå. Men det tänkte visst inte Sven och hans brorsa Sture för de tipsade både den ena och den andra tidningen. Med artikelar både i Västerbottens Kuriren och i Göteborgs Posten så är det svårt att smita. Men jag måste väl också erkänna så här i efterhand och på långt avständ att viss har det varit roligt. Allt från firandet i Umeå och i Göteborg till alla kort, mail och telefonsamtal.

Jag vill passa pa att tacka för allt, ingen nämnd ingen glömd.

När jag var i Thailand passade jag på att besöka några av juniorklubbarna. Vilken upplevelse! Dels besökte jag två skolor där IOGT Chaing Mai har verksamhet dels en fritidsklubb i en avlägsen minoritetsby.

I den första skolan hade man dels fritidsaktiviteter under raster och håltimmar med tex teckning, traditionell dans, pärlarbeten dels yrkesutbildningar i bla massage, bakning och matlagning. De flesta eleverna tillhörde majoritetsbefolkningen och bodde i närheten av skolan.

I den andra skolan gick elever från olika minoritets grupper och de bodde på de skolhem som skolan drev. Här var IOGT CM verksamhet helt inriktat på fritidsaktiveter som musik, traditionell dans, hantverk som brodderier och skulpterande i morötter, tvålar etc.

Efter 2 timmars bilresa kom vi fram till en avlägsen, issolerad by med ca 400 invånare som alla tillhör Hmong folket. Väl framme bjöds vi in i byhuset där barnen visade oss ett par danser och några sånger. Många av barnen var klädda i sina traditionella kläder, se fotot.

Sedan gick vi en rundvandring i byn och besökte de två unga ledarenas hem. Flickan bodde tillsammans med sina två syskon, föräldrar och mormor/farmor i ett trähus utan fönster (ljuset släpptes in via springor mellan bräderna), golvet var trampad jord, spisen öppen eld. De ägde absolut ingenting! Pojken bodde i ett nybyggt tegelhus utan fönster så det var mörkt innomhus med utantag av det ljus som släpptes in via ingången. I en av de 2 rummen fanns en öppen eldstad i andra rummet en TV. Förutom detta fanns ingenting i rummen. Pojken bodde tillsammans med 2 systrar och sina båda föräldrar.

Jag lämnade byn med en känsla av hopplöshet över hur orättvis jordens resurser är fördelade. I Sverige har vi för mycket av allt, medan dessa har inget!