Hanoiliv vs Östersundsliv

I går fick Vinh sin nya dator. Oj så glad hon var för att inte säga den gamle mannen som köpte hennes gamla för 400 000 VN Dong. Vi hann dock inte gå igenom datorn så noga innan socialarbetaren från Blue Dragon kom. Hon ville intervjua Vinh inför sitt jobb med att skriva handlingsplanen.

Jag har därför varit tillbaka hos Vinh i kväll och gått igenom datorn igen. Oj så svårt det är, men hon lär sig snabbt. Hennes lilla syster är också riktigt duktig så tillsammans skall de nog klara av det.

När vi startade engelska programmet Gogo så kom grannens lilla kille in också. Hela kvarterets ungar kommer nog att ha nytta av dess träningsprogram. Medan de vuxna kommer att bli trötta på att höra ABBAs Happy New Year.

Hur som helst. Kul är det och Vinhs mamma lyser som solen. Hon verkar väldigt glad över vad jag har gjort för Vihn och att Blue Dragon har lovat support. I morgon bitti skall jag till Vinh igen, mer engelska och dator kunskap.

I går dömdes 11 personer till döden, 7 fick livstidsfängelse och 3 fick 20 års fängelse för att de smugglat in 440 kg heroin till Vietnam. En kvinna dömdes också till 17,5 månaders fängelse för att hon inte angivit de kriminella.

Narkotikabrott straffas i allmänhet inte med dödsstraff utan livstidsfängelse, men detta är den största och mest välorganiserade narkotikaring som man avslöjat i Vietnam. De har orsakat ofattbart lidande för många ungdomar och orsakat stor skada för landet enligt domen.

Utanför rätten väntade vänner och anhöriga för att få skrika och vinka ett sista farväl till de dödsdömda, endast de närmaste anhöriga har en chans att träffa de dömda innan avrättningen. När den skall ske har inte offentliggjorts.

Jag är så glad. Blue Dragon, den australiensiska hjälporganisationen som stöds av World Vision, har beslutat att ta in Vinh i sitt hjälpprogram. Bättre kunde det inte ha blivit.

Blue Dragon arbetar med handikappade barn och gatubarn. Man inriktar sig på skolgång och yrkesträning, men barnen och deras familjer kan också få hjälp med annat nödvändigt som tex medicinsk vård, boende och socialt stöd. Man jobbar på att barnen skall bli självständiga och undviker att göra dem biståndsberoende.

I början på nästa vecka skall jag få den plan som man gjort upp för Vinh och då kommer jag också att få veta vad organisationen kan stå för och vad de inte kan stå för!

Under tiden har jag nu fixat en dator åt henne.  I dag var Tuan och jag ute och köpte roliga datorprogram med undervisning i engelska. Vi kopierade in dem i den dator som hon skall få och dvd skivorna skall jag ta med till pojkarna i Uppsala.

I morgon skall datorn levereras. Då skall jag ha med kameran!

Nu har Vinh börjat sälja 2008 års almanackor för att tjäna lite pengar och ha något att göra. Kul och spännande verkar hon tycka att det är. Om hon säljer för 950 000 Dong så får hon 100 000 Dong. Hon skulle vilja sälja det dubbla för då skulle hon kunna köpa sig fina kläder till nästa nyår. Tjocka byxor, en tröja och en jacka.

Jag undar verkligen hur hon skall kunna sälja så många. Jag har köpt 2 st små tillsammans för 40 000 Dong. Hon säljer också en jättestor (väger minst 1 1/2 kilo) som kostar 150 000 Dong. Så några sådana skulle göra susen.

Hon kunde dock få ledigt ett tag i eftermiddags, så att jag och Loan (den kvinnliga universitetsstuderanden som jag tränat i engelska) kunde ta med henne och hennes lilla syster till parken. Vinh skrattade och log hela tiden. Vi köpte såpbubblor, blåste och jagade med hjälp av rullstolen. Så kul!

En sådan upplevelse! Jag besökte i går min assistent Tam på sjukhuset. Hon har fått struma pga jodbrist och gjort en operation. 5 miljoner dong kostnade den (nästan 2 månaders brutto lön för henne).

Hon delade sjukhussal med bara  5 andra patienter (i tre sängar). 3 kvinnor och 2 män. Ja just det det låg 2 patienter i två sängar och en i en. Tam hade tur hon hade en egen säng. I rummet intill låg de tre patienter i varje säng!!!! Överbeläggning kallas det!

Kan du tänka dig att vara sjuk, nyopererad och dela säng med två andra obekanta personer!! Nä tänkte väl det.

Stålsängarna hade en träbotten och på den låg det en rismatta. Inga lakan, inga infektionsskydd. Kudde fick man själv ha med.

Patienternas familjer har ansvaret för att förse patienterna med all mat, från frukost till kvällsmat. Har man ingen familjen jag då får man svälta eller hoppas att man kan be någon gå ut och handla lite.

Tams man hade tagit ledigt under hela veckan för att kunna vara på sjukhuset och ta hand om sin fru. Så gjorde också de flesta andra så därför blev den lilla sjukhussalen ännu mera överbelamrad.

Det är konstigt att någon över huvud taget kan bli frisk i denna miljö.

Men Tam har det bra. Hon har ett välbetalt jobb och en familj som kan betala för den sjukvård hon behöver. Men om inte hon eller hennes familj hade kunnat betala. Ja sorry, då hade hon fått klara sig ändå, så bra som möjligt. I värsta fall får personen väl dö! Kritiken mot sjukvården har varit krafig under året och regeringen har nu föreslagit en form av privat sjukförsäkring för medelinkomsttagarna dvs de som skulle kunna betala försäkringspremien. På så sätt kan kritiken tystas - de riktigt fattiga har ingen röst och ingen för deras talan.

Vi som klagar på svensk sjukvård!! Skäms på oss.

Nu är det precis 3 veckor till flygplanet lyfter mot gamla kära Sverige igen. Tänk att 2 år har gått så fort! Hur fort kommer då inte 3 veckor att gå! Hur skall jag hinna med allt som måste ordnas?

Kontoret skall stängas, alla möbler ges bort eller säljas (vem som nu skulle vilja köpa gamla möbler), alla kontrakt sägas upp, alla räkningar betalas och alla vänner och bekanta kontaktas. Något farväl party kommer jag inte att ordna, så det får väl bli ett mail till de flesta och ett personligt besök till några.

Om ändå någon hade kommit efter mig!!! Tänk så enkelt, bara packa väskan och ge sig iväg.

Oj, oj vad vädret har ställt till det i Vietnam i år! Hela kuststräckan har drabbats minst en gång, men värst är det i de centrala delarna. Detta är den 5 stora översvämningen i år!!!! Det har regnat oavbrutet i 4 veckor och dessutom kom stormen (tack och lov avmattades tyfonen och blev bara en storm) som höjde vattennivån ytterligare. Gamal kejsarstaden Hue står i princip under vatten - i citadellet och den förbjudna staden är vattendjupet 1 meter. Ännu värre är det i Hoian där vattnennivån är mellan 1 och 3 meter högre än vanligt. Den gamla stadsdelen står under vatten och man har säkrat huset med rep för att de inte skall spolas bort. Danang flygplats stängde i måndags och tågtrafiken stängdes mellan HCM och Hanoi.

Detta har också lett till att turisterna blir fast i Hanoi resp HCM, eftersom de flesta resor går från Hanoi via Danang och sedan ner till HCM eller tvärt om.

Därför var det extra skönt att jag kunde dra iväg till lugnet och fridfullheten i Vientiane även om det bara var för ett dygn.

Oj vilken skillnade det är mellan Vietnam och Laos. På ont och på gott. Man kan också säga att utvecklingen går fort i Vietnam meden tiden står i princip stilla i Laos. Här i Hanoi byggs det för fullt och nya affärer öppnas och nya företagskontor etableras men i Vientiane är det i pricip tvärt om, affärer stänger och inget händer. Hyran för kontor i Centrala Hanoi har ökat med 125% på ett år dvs sedan Vietnam blev medlemmar i WTO.

Nu har jag 27 dagar kvar i Asien!

Sexskandalen: Nu vet vi hur videon hamnade på internet. Tjejen hade själv filmat samlaget med sin mobil och när mobilen gick sönder så lämnade hon in den till ett företag utan att först ta bort videon!! En av de anställda på mobilföretaget kopierade och sålde videon. Ja så det kan vara!

Kolera epidemi: Nu härjar koleran i stan och i hela landet pga förorenad fisk och skaldjur. Detta är ju resultatet av alla översvämningar. Vattnet har sköljt ner i avlopp, gödselhögar mm och förorenats! Sedan har detta förts vidare till fisk och ev skaldjur. Nu gäller det att äta på "fina, rena" restauranger, inte ta is i drycken, tvätta händerna och undvika offentliga toaletter. Jag brukar ju skämta om att "om det finns en tarmbakterie inom 1 mils omkrets så tar jag hand om den!" men denna gång skall jag klara mig!!!!

Ny tyfon och mera oväder på gång: Vattnet har inte hunnit dra undan i Hue, Hoian och i det centrala Vietnam innan en ny tyfon är på väg. Den lär dra in i morgon med samma förödande kraft som den förra. Förra veckan regnade det dessutom så kraftigt i området att större delen av gamla Hoian redan är  översvämmat. Stackars folk!

Vinh: Idag har jag introducerat Vinh för en australiensisk hjälporganisation som stödjer handikappade barn samt gatubarn i Hanoi. Nu står mitt hopp till den socialarbetare som skall skriva utlåtandet! Någon skola lär det nog inte kunna bli för Vinh för hon är alltför handikappad men mer hemundervisning och kanske en kvällskurs i engelska på en av de närbelägna privata kvällskolorna. Fortsättning följer......

I går sov jag till nästan halv fyra!!!! Jag missade därför min engelsk lektion med Vinh. När jag kom hem till henne strax efter 4 var hon inte hemma. Oj vad jag skämdes. Jag gick hem igen och skrev på Facebook istället.

I morse vaknade jag däremot tidigt redan kl 8 var jag uppe och i full gång. Jag sorterade ut 6 kilo kläder som jag skall tvätta upp och ge bort till en fransk hjälporganisation. Sedan gick jag över till Vinh. Hon var tack och lov hemma så jag kunde be om ursäkt och öva engelska med henne. Så glad hon blev, Dessutom fick hon och hennes lilla syster var sin Tshirt och några hårspännen, som jag köpt i Kuala Lumpur åt dem.

Jag hann också med 1 timmes massage på ett Spa i närheten. En sådan lyx. Detta kommer jag att sakna när jag kommer hem!

Nu i kväll skall äta Nem (Vietnamesiska vårrullar) tillsammans med de 2 ungdomar som jag har tränat i engelska och hjälpt till jobb och stipendium. De skall som tack bjuda ut mig på caté. Skall bli kul!

Nu är det bara 5 helger kvar innan flytten hem till Sverige.