Hanoiliv vs Östersundsliv

Ett besök i befrielse zonen Cu Chi och dess tunnelsystem är ett måste för en gammal Vietnam sympatisör som jag.

Cu Chi ligger 60 km nordväst om HCMC. Befolkningen i Cu Chi försvarde HCMC och sig själva genom att gräva ett snillrikt underjordiskt nätverk av tunnlar med en total längd av ca 200 km. Tunnlarna ligger på tre nivåer, den första på 3-5 meters djup den andra på 5-8 meters och den sista nivån på ca 10 meters djup. Tunnlelsystemet innehåller allt från mötesrum till operationssalar och militära sambandscentraler. Nergångarna till tunnlarna gömdes omsorgsfullt under löv och jord så de var mycket svåra att upptäcka. De skyddades också av bomber som exploderade om någon fiende skulle försöka ta sig ner. Efter att ha sett detta i verkligheten är det mer än begripligt att de amerikanska soldaterna ansåg att vietnameserna fanns överallt och ingenstans.

Inom det restaurerade området i befrielsezonen har man byggt upp delar av Cu Chi byn i olika sektioner - försvarsområde, tillfälligt ockuperat område, byn före kriget samt hur förstört området var efter de amerikanska bombningarna. Genom att man placerat ut vaxdockor i naturlig storlek fick man en bra uppfattning om livet i byn under de olika epokerna.

Den tunnel som vi fick krypa ner i heter Ben Duoc och ligger någon kilometer från Cu Chi byn men tillhör samma tunnelsystem. Konstigt nog var vi bara en handfull personer som gick ner i tunnlarna. Jag var definitivt den äldste men den smalaste och det var ju det viktigast för att ta sig genom tunnlarna. Att krypa och åla genom den 30 meter långa passagen var en upplevelse! Att göra det i fredstid utan gevär och tunga packningar är en sak men att göra det under krigstid en helt annan.

Intill byn har HCMC byggt ett tempel Ben Duoc på ett område av 70 000 m2 . Det består av ett 9 våningars torn och en huvudbyggnad. I huvudbyggnaderna har namnen på ca 46 000 stupade soldarer ingraverats. Soldaterna var alla från HCMC och stupade i franska eller amerikanska kriget.

En helg i Ho Chi Minh City veckan före Tet (vietnamesiska och kinesiska nyåret) och jag inser att Vietnam är eller starkt är på väg att helt styras av marknadskrafterna.
Här finnas alla dyra västerländska varumärken och lägg därtill alla asiatiska märken och du får ett utbud som vida överträffar det som jag sett i London, Paris eller New York.
Aldrig någonsin har jag sett samma köprusch, svensk eller amerikans julhandel är ingenting mot detta. Det är nämligen inte bara det att folket köper presenter och nya inredningar, möbler och dekorationer till hemmen utan företagen har övertagit dekorationerna av gator och torg. Allt verkar möjligt man kan gladeligt stänga av två filer på den stora genomfartsgatan för att anordna en tävlingsbana i företagens namn.
Men det var trevligt att besöka Ho Chi Ming City och jag ångrar inte en minut. Jag undrar dock vart detta kommer att leda det socialistiska Vietnam. Ännu så länge bor 60% av befolkningen på landsbyggden och 40 % i städerna, men inflyttningen från landsbyggden är stor och vad händer när 60% av befolkningen bor i städer som Ho Chi Ming City.

Vietnam är i dag långt i från det socialistiska ideal som vi som stödde FNL rörelsen trodde på och många av oss ännu tror på!

Nu har jag hamnat i paradiset – Vientiane, Laos huvudstad. Här följer folk trafikregler, inga signalerar i onödan, solen skiner och det är tyst och lugnt. Att jag dessutom kan äta svenska bakverk på Scandinavian Bakery och köttbullar med lingonsylt på Swedish Pizza och Bakery House gör inte livet sämre.

Jag har nu varit här en vecka för att undersöka om vi skall öppna kontor här och se om jag kan tänka mig bo här på deltid. Och som du förstår så bor jag gärna här även om jag tror att det i längden kan bli för lungt. Halvtid passa mig nog bra. Då hinner jag ju inte blir för uttråkad i Laos och för utsliten i Vietnam.

Varför det är kämpigt i Vietnam – jo jag får aldrig sova. Man bygger dyngnet runt överallt i kvarteret där jag bor, åt ena hållet har man startat grundsättningen med att påla och åt andra hållet håller man på att riva ett hus med släggor. Det är dessutom förbjudet att leverera byggmaterial under dagtid, så det startar man med kl 24.00 och håller på med till fram mot 4.00! Dessutom är det vinter bara 17 grader och fuktigt, men i år har jag köpt 2 värmeelement så nu fryser jag inte i lägenheten.

Här i Laos är det också vinter, kallt på nätterna och morgnarna ca 15 grader men sedan när solen kommer upp så stiger temperaturen till behagliga 25 grader. I går var jag och badade i Lao Plazas swimmingpool. Riktigt svenskt ca 19 grader i vattnet. Jag har dessutom unnat mig fotmassage ett par gånger, ljuvligt 1 timmes massage för 24 kr inte dumt.

Innan jag åker hem köper jag nog med mig några kanelbullar!!

Ja så var jag tillbaka igen efter 6 sköna veckor i Sverige med familj och födelsedagsfirande.

Känslorna är delade! Det är roligt att komma tillbaka hit, samtidigt som jag saknar familjen och alla vänner. Här kommer jag nu att bli ensam. Olle som har varit min kollega här i norr kommer att flytta först till Ho Chi Ming City och sedan till Thailand.

Det som känns spännande är att jag från någon gång under sen våren skall jobba halvtid i Laos huvudstad Vientiane. Ny stad att fotvandra i och ett nytt land att upptäcka!

Ytterligare en lättnad är att Sven kommer redan första veckan i mars och stannar 5 veckor, under tiden kommer också Siw och Sture. Sedan i slutet av april kommer Sofia och PJ. Så jag kommer inte att behöva vara ensam mer än januari och februari. Det kommer att gå fort, så trots att saknaden nu känns tung så kommer jag nog att klara detta!

I bagaget har jag också 8 spännande böcker som jag skall plöja och ett 2000 bitars pussel. Böckerna skall jag sedan ta med till den bokklubb för svenska kvinnor som finns här. Vi träffas 1 gång per månad för att äta gott på någon ny restaurang och byta böcker.