Hanoiliv vs Östersundsliv

Innan jag nu om knappt 2 månader lämnar Asien bestämde jag mig för att göra en tripp till Malaysia och till min stora glädje ville Lilian göra mig sällskap. Hon åkte från Chiang Mai och jag från Hanoi och så möttes vi på flygplatsen i Kuala Lumpur. Vi åkte med lågprisflyget Air Asia så vi kom inte till den nya stora flygplatsen utan till den mindre och oglamorösa LCC. Flyget var helt OK, ingenting ingick så man fick köpa fika och mat, men det kostade bara drygt 1400 SEK tor Hanoi - Kuala Lumpur.

På programmet stog först ett besök på IKEA. Det största IKEA varuhuset i Asien. Billyhyllorna såg ut precis som vanligt. Tyvärr fanns inga köttbullar, så det fick duga med lax och potatis till lunch. Sedan luktade vi oss genom varuhuset. Det luktade så svenskt, spånskivor och furu!! Dessutom fanns en svensk matavdelning så vi köpte knäckebröd, pepparkakor, skorpor, sill, kaviar, ost och dessutom Kopparbergs alkoholfria päroncider. Det kändes rätt så overkligt, en svensk oas i Asien.

Nästa måste var ett besök på Petronas Tvilling Torn. Två häftig byggnader, byggda av Malaysias oljebolag. Vi fick åka upp till den hängbro som på 88e våningen sammanbinder de två tornen. Vi åkte också upp till KL tornet som är världens fjärde högsta byggnad, handlade i China town och gjorde det som de flesta turister brukar. Vi fick dessutom några härliga rundturer i stan tillsammans med vår gemensamme bekant David.

Till Malaysia skulle jag vilja åka tillbaka. Det finns så mycket mer att se utanför storstaden.

Jag har blivit häftigt förälskad i en 14 årig liten flicka ? Vinh, som bor på The Giao nr 4 dvs i början av min gata. Hon är gravt fysiskt handikappad. Hennes kropp är som en korkskruv. Hon kan med hjälp av vänster armen och hela kroppens muskelkraft tvinga högerhandens pekfinger att skriva på en gamla dator, som hon fått av en man från Nya Zeeland. Men det verkar också vara allt hon kan fysiskt men hon är intelligent, hennes ögon spelar och hon är dessutom alltid glad.

 

Tyvärr har hon aldrig fått gå i skola. Hon har några volontärer, studerande, som kommer och undervisar henne några gånger per vecka. Hon borde gå i 8e klass men säger att hon kanske kommit till 3e klass i vietnamesiska, matematik och geografi. Dessutom har hon lärt sig lite engelska av Nya Zeeländren.

 

Hennes föräldrar är för fattiga för att kunna ta henne till skolan och dessutom så verkar det som om hela omgivningen tycker att det är onödigt. Varför skall hon lära sig något. Till råga på allt så avled hennes pappa i cancer för drygt 3 månader sedan. Så nu skall hennes mamma ensam försörja Vinh samt hennes lilla syster Da som är 8 år. Mamman måste ju hela tiden ta hand om Vinh, så den lilla inkomst hon kan få är via den motorcykelparkering och den lilla teservering som hon har på gatan utanför huset där de bor.

Jag har just varit till Vinh och haft en timmes undervisning i engelska med henne. Oj vad hon försöker och hon lyckas mycket bättre än vad jag gör i vietnamesiska.

 

Mitt mål är nu att försöka få denna lilla flicka till skolan. I veckan var jag och träffade en av cheferna på Ministry of Social, Labour and Invalides Affairs bara för att höra vad det finns för möjligheter för en flicka som Vinh att få gå i skola. Fick beskedet att det finns bra skolor i Hanoi för barn som henne, men hon behöver transport till och från hemmet och det är ju frågan om det finns någon internationellt driven skola som har sådan service.

 

Först måste jag dock kolla om Vinhs mamma vill att hon skall få gå i skola. Så efter jobbet bad jag Tuan min kollega att följa mig hem till dem. Mamman sa att hon  verkligen skulle vilja att flickan fick gå i skola och lära sig saker och kanske ett jobb. Men hon suckade och sa att hon aldrig skulle få råd till detta. Lilla Vinh sa ?I want school!?

 

Med detta besked från mamman satte jag mannen från Ministeriet på jakt efter en lämplig skola. Får se om jag kan lyckas med detta. Kanske ?adopterar?jag henne och då kommer jag att sälja lotter och vigga er på bidrag till Vinh och hennes lilla familj.

 

Fortsättning följer!

Nu har det hänt! Vietnam har fått sin första sexskandal.

Landets mest omtyckta kvinnliga ungdomsidol, en 18 sångeska och hennes 20 årige pojkvän hade samlag och som det sägs avancerad sex. Vilket de videofilmat!

Sex före äktenskapet anses som mycket olämpligt för flickan. Hon betraktas genast som dålig och hela familjen blir smutskastad. Pojkvännen är dessutom son till en av de högsta polischeferna här i Hanoi. "Så han borde veta bättre". Nu studerar pojkvännen i USA, så de som vill försvara ungdomarna säger att killen lärt sig dåliga vanor i USA - syndens näste!

Video med samlaget lades förra veckan ut på internet av en anställd vid ett internet företag. Hur han hade fått tag på videon vet fn inte skvallerpressen. Skandalen var ett faktum!

Det bekymmer som vi hade med internet förra veckan var inte pga regnet som jag trodde utan pga att miljontals vietnameser försökte få se videofilmen och ladda ner den. Den aktuella servern stängdes under fredagkvällen.

Stackars Vietnam, som inte vill inse, det som alla studier här visar nämligen att antalet ungdomar som har sex för äktenskapet ökar. Tyvärr styr USA och Bush politiken här över HIV/aids informationen och sexual undervisning i skolorna lyser med sin frånvaro.

Äntligen nu har både polisen och myndigheterna börjar reagera på trafikkaoset! I går var första dagen för  den nya insatsen - 150 poliser utrustade med video och vanliga kameror skall jaga trafiksyndarna. Alla bilar och MCn har registrereingsskyltar så med hjälp av det registret och fotobevisen skall man bötfälla syndarna. Får nog som i Sverige mer psykologist värde. Man har dessutom ett utbildningsprogram på lokal TVn.

Något måste göras för antalet döda och skadade i trafiken har hittills i år mer än fördubblats.

Jag har nu bestämt mig för att ta en omväg hem. Jag skall följa de stora gatorna även om det blir 2000 steg längre. Jag tror att det är säkrare än de mörka och trånga bakgatorna. Bra för konditionen också nu när jag åker motorcykeltaxi till jobbet varje dag.

Nu har hösten kommit. Det är ca 29 grader på dagen och inte mer än 20 på natten. Jag behöver nu inte har luft konditioneringen igång på natten. Så skönt. Tyst skulle det vara, om jag nu slapp luftavfuktaren, men se den behövs ett bra tag till. När väggen äntligen börjar kännas rätt  så torr så kommer det ett nytt skyfall och så blir den våt igen.

Nu skulle dock livet leka och jag skulle kunna gå mina 10 000 steg per dag, om det inte vore för trafiken. Motorcyklarnas framfart blir värre och värre för var dag, delvis pga att trafikljusen inte fungerar så bra efter allt regnande. I fredags såg jag 3 krockar och i kväll blev jag påkörd 2 gånger på  vägen mellan kontoret och lägenheten. Jag blev inte skadad, lite skiten och lite öm. Peppar, peppar ta i trä. Jag hoppas att jag tar mig hem helskinnad härifrån.

Problemet är det, att när inte trafikljusen funger så börjar de klyftiga vietnameserna att signalera ca 10 meter före korsningen och sedan verkar de blunda och köra. När du alla gör det, från alla håll, så smäller det i mitten av gatukorsningen! Pang!! När jag då skall ta mig över på övergångsställena så försöker jag ha kolla åt alla håll men se helt plötsligt kommer någon runt ett hörn eller bakifrån mot körriktiningen.

Jag borde nog ta motorcykeltaxi hem också men det går inte att få tag på någon nykter motorcykelförare så där på kvällen, så jag får nog fortsätta att gå med livet som insats!

Snart åker jag hem! Har nu börjat nedräkningen i helger - 8 kvar!

Under hela hösten har det varit en häftig kritik mot sjukvårdspersonal som kräver mutor av föräldrar för att de inte skall nypa eller göra barnen extra illa eller överhuvudtaget undersöka barnen. Sjukvårdspersonalen försvarar sig med att de inte kan leva på den ynkliga lön som de får av staten, så de har inget annat val än att försöka få lite extra inkomster!!!

Nu har staten reagerat och beslutat att sätta upp övervakningskameror på mottagningarna på barnsjukhuset för att komma till rätta med problemet! Sedan har de också inrättat en klagoinstans dit föräldrar och andra anhöriga kan vända sig för att klaga eller rapportera om mutsystemet fortsätter.

Att höja personalens löner var det inte tal om, så personalen kommer nog att hitta andra sätt att få lite extra inkomster, från läkemedelsföretag eller liknande tex.

Nu börjar rapporterna strömma in om de skador som stormen förra veckan orsakade.

Tills nu har 51 rapporterats döda, 100 rapporteras allvarligt skadade och lika många saknas fortfarande. 6 000 hus har helt förstörts och över 50 000 hus har delvis förstörts.  Över 100 000 ha av ris och grönsaksodlingar har förstörts och 10 000 tals djur har drunknat. Förödande för ett fattigt land som Vietnam och de fattigaste bönderna drabbas värst..

 

Vad som grep mig mest när jag såg rapporterna på TV var barnen som gråtande visade sina förstörda skolböcker och var oroliga över hur det nu skulle kunna fortsätta i skolan.

I Sverige skulle väl barnen ha varit glada för att slippa gå i skolan. Så olika det kan vara!

 

I våra projektbyar uppe i bergen har kor, getter och vattenbufflar drunknat, men inga hus har förstörts och tack och lov har ingen människa dött eller skadats. Just nu är största problemet där uppe att vägar och broar spolats bort samt att tillgången på mat som ris och grönsaker är mycket begränsad. Vi kommer att försöka hjälpa de familjer som förlorat sina djur - det var i de flesta fall deras enda levebröd!

 

Nu återstår att se om Vietnam har ett bättre system för att hjälpa sina drabbade än vad USA hade när stormen Katarina drog in över New Orleans.

Nu är det rea på sommarens kläder. Inget konstigt tyckte jag, tills jag lyssnade på nyheterna på TV. Detta är ett helt nytt fenomen sa den lyckliga TV-hallåan. Mer än 1000 affärer har kommit överens om att säkna priserna med mellan 30 - 50%, allt för att göra det billigare för turisterna. Va nu då, skall vi tro på detta! Allt är ju redan billigt för turisterna!! Nej det riktiga skälet är naturligtvis att affärerna måste göra sig av med sommarens modekläder. Nästa sommar är de passé. Precis som hemma!

Money talks! även i ett socialistiskt - förlåt kapitalistiskt - land som Vietnam.

Turister ja nu är de tillbaka - alla amerikanare och europeer. Om inte mitt ryggskott hindrar mig skall jag ut och fotografera några till helgen.

I onsdags drog årets 5e tropiska storm in över Vietnam. Den kom in över centrala Vietnam ca 30 mil söder om Hanoi. Jag trodde nog att vi skulle få lite regn och blåst men inte som detta. I morse efter en natts hällande regn fick jag vada till kontoret. Lägst gick vattnet över fotknölarna - högst gick det till knäna.

 

Tho Nhuom där vi har kontoret liknade mera en älv än en gata. Översvämmningar samt bilar och motorcyklar som fått motorstopp över allt. Fullständigt kaos. Funderade på att köpa en kanot! Konstigt nog fungerade internet skapligt trots allt, så jag kunde jobba hela dagen.

 

Nu när jag gick hem så hade regnet i princip upphört och det mesta av vattnet hade runnit undan. Men så smuttsigt det är överallt. Det kommer att ta veckor att tvätta stan ren. Har vi otur så hinner de precis innan det kommer en ny tropisk storm i slutet av nästa vecka. Det håller som bäst på att byggas upp en ny utanför Filippinerna.

Ja igår torsdag var det kannelbullens dag i Sverige. Det hörde jag på P4 programmet Vaken. Så jag passade på att fira jag också, med en stor härlig bulle. Inte från Hanoi utan från Scandinavian Bakery i Vientiane, Laos.

 

Jag var i Laos i början av veckan och köpte ett paket Siljans knäckebröd, 2 paket Annas Pepparkakor och några kannelbullar! Underbart nu kan jag njuta ett tag igen.