Hanoiliv vs Östersundsliv

Ja nu är den sista helgen i Hanoi snart till ända. Paniken har lagt sig för jag har insett att jag inte kommer att hinna göra allt jag funderat på. Lika bra att inse att jag måste komma tillbaka hit som turist.

Helgen har jag ägnat åt att hälsa på och säga hej då till några av mina privata vänner. I går lördag förmiddag var jag ute i Socson och åt lunch med min vän Tra och hennes familj, efter ett kort stopp hos Than och hans familj, tränade jag engelska med Vinh i ett par timmar. Under kvällen kom 5 av de universitetsstuderande som jag i omgångar tränat i engelska hem till mig och vi fikade och åt pepparkakor!

Större delen av dagen har jag varit tillsammans med Vinh och hennes syster. Först var vi till det stora shoppingcentrat Vincom City Tower, vi testade parfymer, kollade i en massa affärer, Vinh fick varmkorv och lilla systern glass, vi handlade lite småprylar och sedan fikade vi uppe på 6e våningen, varifrån vi sedan åkte den utanpåliggande hissen ner till markplanet - en fantastisk utsikt över stan och en hissnande färd tyckte flickorna. När vi  var nere upptäckte jag att det inte fanns det ingen rullstolsramp, så det var bara att åka upp igen och ta hissen på insidan istället!!!!

Efter lunch och sovstund för flickorna tog jag flickorna och deras mamma på shoppingtur. Jag handlade kläder till flickorna - 1 tunnare och 1 tjockare tröja samt 1 par byxor var - samt några lyxigare trosor till mamman. Efter detta var det dags för en tur till parken för att blåsa såpbubblor och fika igen. Att Vinh var glad gick inte att ta misste på!

Trött men tillfredsställd kom jag hem vid 6 tiden för att ta kolla mail och Facebook och slappa lite.

Nu börjar det bli allvar! I dag sålde jag min vän symaskinen och dessutom har jag packat min första kartong. Den kartong som jag skall skicka med som "medföljande bagage". Jag måste boka plats för det senast onsdag och åka iväg till flygplatsen med det. Utöver denna kartong med privata saker har jag en kartong med kontorsgrejer som skall hem till Sverige. Ca 35 kilo bör det bli.

Jag lär ändå få svårt att komma under 35 kilo som eget bagage. Detta trots att jag tycker jag givit bort "allt". Men jag skall ju ha med datorn, min DVD spelare med 5 högtalare, väggprydnader och massor med DVD filmer och skivor!! Jag får kanske skaffa större kartong för kontorsgrejerna och packa ner lite eget i den kartongen också.

Det känns märkligt att mitt livs äventyr snart är slut.

Igår kunde jag och Tuan äntligen åka hem till Tam och beskåda det lilla underverket Vih. Hon har nu hunnit bli nästan 4 månader, hon väger nästan 5,5 kg och är stor och söt, som du kan se på fotot. Att vi inte har kunnat träffa henne tidigare beror på att Tam varit i sin hemby ända tills i söndags.

Inte nog med att Tam och hennes man fått en underbar liten flicka de har blivit med lägenhet också. De har flyttat in i en stor 3a 98 kvm i ett nytt bostadsområde på andra sidan Röda Floden, men det tar inte mer än ca 30 minuter med motorcykel från centrum och dit ut.

Dagens insats gjorde jag när jag lyckades få Tam att använda den bärsele som hon fått av oss som present till flickan. En modern ny Baby Björn, den låg fortfarande i kartongen och var inte uppackad och tur var väl det. Baby Björn borde lära av IKEA hur man gör en enkel och begriplig beskrivning. Om jag inte vetat hur den skall se ut och hur den skall fungera vete gudarna om jag fått ihop den. Jag lyckades till slut och nu hoppas jag bara att Tam skall inse hur mycket bekvämare det är att ha flickan i bärselen än snett på höften!
 

I dag har jag tillsammans med många andra internationella Hanoi bor varit på Cinematequet och uppmärksammat Worlds Aids dagen. De visade en fransk film om en hiv infekterad kille som vägrade att ta medicin och slutligen avled. Hela filmen handlade om hur hans lilla bror som var 12 år inte fick veta något, men som ändå visste. Han fick inte ens vara med på begravningen. En märklig historia som blev dubbelt tragisk genom familjens behandling av den 12årige killen. Framför mig satt dessutom en hiv infekterad kille som blev djupt tagen av filmen och lämnade biografen innan ljuset tänts.

Nedslagen drog jag ut på stan för att försöka få tag på en sladd och en lampa till den adventsstjärna som jag tagit med från Götet. Gick lättare än jag befarat - Olle hade ju tidigare visat mig "Clas Ohlsson" den stora marknaden för tekniska prylar.

Väl ute på stan hittade jag också denna överbelamrad julpryl affär!










När jag kom hem kunde jag skapa en mysig adventstämning i min lilla lägenhet. Skönt efter dagens upplevelse.