Resan var mödan värd!
Den gamla kejsarstaden Hue är ett måste för alla som är intresserade av historia och arkeologi. Hué var södra Vietnams huvudstad mellan 1802 och till 1945. Här finns inte bara citadellet (Kejsarstaden) med den förbjudna purpurstaden utan också Nguyen-kejsarnas fantastiska gravar samt flera pagoder med Thien Mu pagoden och dess skrattande Budda som en av de mest intressanta.
Gatulivet domineras av cyklon och cyklar, inte alls samma stressiga trafik som i Hanoi där det är bilar och motorcyklar överallt och åt alla håll samtidigt. Efter två dagars vistelse hade vi glömt tågresan och vår första natt på kontoret. Humöret var på topp när vi äntrade bussen mot HoiAn.
HoiAn med sin gamla stadskärna, som nu är förklarat för världsarv av Unesco, ligger som en pärla vid Sydkinesiska sjön. ”Det känns som vi har kommit till ett annat land”, sa Oskar när vi strövade i de smala gränderna Stan byggdes av kineser och var en av slutpunkterna för Sidenvägen. Här finns också Vietnams största sidenproduktion och överallt finns skräddare, som till mycket humana priser syr upp allt vad du vill från enklaste kjol till den mest utsmyckade balklänning. Oskar passade på att ekipera sig – en fotsida hellång yllerock, en kavaj och 3 skjortor. Jag nöjde mig med 2 blusar.
Mest tillbringade vi tiden på stranden, kolla fotona så förstår du varför. Lägg därtill ca 40 graders värme så är valet dagstid givet.
HoiAn är beroendeframkallande. Hit måste jag tillbaka, men då tar jag flyget.
PS. Vill man besöka de underjordiska tunnlarna och de krigsmonument som finns efter den sk Demilitariserade zonen så är det från Hué som dagsturerna utgår. Vi hade ingen heldag ledig så det får bli nästa gång.
Gatulivet domineras av cyklon och cyklar, inte alls samma stressiga trafik som i Hanoi där det är bilar och motorcyklar överallt och åt alla håll samtidigt. Efter två dagars vistelse hade vi glömt tågresan och vår första natt på kontoret. Humöret var på topp när vi äntrade bussen mot HoiAn.
HoiAn med sin gamla stadskärna, som nu är förklarat för världsarv av Unesco, ligger som en pärla vid Sydkinesiska sjön. ”Det känns som vi har kommit till ett annat land”, sa Oskar när vi strövade i de smala gränderna Stan byggdes av kineser och var en av slutpunkterna för Sidenvägen. Här finns också Vietnams största sidenproduktion och överallt finns skräddare, som till mycket humana priser syr upp allt vad du vill från enklaste kjol till den mest utsmyckade balklänning. Oskar passade på att ekipera sig – en fotsida hellång yllerock, en kavaj och 3 skjortor. Jag nöjde mig med 2 blusar.
Mest tillbringade vi tiden på stranden, kolla fotona så förstår du varför. Lägg därtill ca 40 graders värme så är valet dagstid givet.
HoiAn är beroendeframkallande. Hit måste jag tillbaka, men då tar jag flyget.
PS. Vill man besöka de underjordiska tunnlarna och de krigsmonument som finns efter den sk Demilitariserade zonen så är det från Hué som dagsturerna utgår. Vi hade ingen heldag ledig så det får bli nästa gång.
Kommentarer
Trackback