Besök hos juniorer i Chaing Mai
När jag var i Thailand passade jag på att besöka några av juniorklubbarna. Vilken upplevelse! Dels besökte jag två skolor där IOGT Chaing Mai har verksamhet dels en fritidsklubb i en avlägsen minoritetsby.
I den första skolan hade man dels fritidsaktiviteter under raster och håltimmar med tex teckning, traditionell dans, pärlarbeten dels yrkesutbildningar i bla massage, bakning och matlagning. De flesta eleverna tillhörde majoritetsbefolkningen och bodde i närheten av skolan.
I den andra skolan gick elever från olika minoritets grupper och de bodde på de skolhem som skolan drev. Här var IOGT CM verksamhet helt inriktat på fritidsaktiveter som musik, traditionell dans, hantverk som brodderier och skulpterande i morötter, tvålar etc.
Efter 2 timmars bilresa kom vi fram till en avlägsen, issolerad by med ca 400 invånare som alla tillhör Hmong folket. Väl framme bjöds vi in i byhuset där barnen visade oss ett par danser och några sånger. Många av barnen var klädda i sina traditionella kläder, se fotot.
Sedan gick vi en rundvandring i byn och besökte de två unga ledarenas hem. Flickan bodde tillsammans med sina två syskon, föräldrar och mormor/farmor i ett trähus utan fönster (ljuset släpptes in via springor mellan bräderna), golvet var trampad jord, spisen öppen eld. De ägde absolut ingenting! Pojken bodde i ett nybyggt tegelhus utan fönster så det var mörkt innomhus med utantag av det ljus som släpptes in via ingången. I en av de 2 rummen fanns en öppen eldstad i andra rummet en TV. Förutom detta fanns ingenting i rummen. Pojken bodde tillsammans med 2 systrar och sina båda föräldrar.
Jag lämnade byn med en känsla av hopplöshet över hur orättvis jordens resurser är fördelade. I Sverige har vi för mycket av allt, medan dessa har inget!
I den första skolan hade man dels fritidsaktiviteter under raster och håltimmar med tex teckning, traditionell dans, pärlarbeten dels yrkesutbildningar i bla massage, bakning och matlagning. De flesta eleverna tillhörde majoritetsbefolkningen och bodde i närheten av skolan.
I den andra skolan gick elever från olika minoritets grupper och de bodde på de skolhem som skolan drev. Här var IOGT CM verksamhet helt inriktat på fritidsaktiveter som musik, traditionell dans, hantverk som brodderier och skulpterande i morötter, tvålar etc.
Efter 2 timmars bilresa kom vi fram till en avlägsen, issolerad by med ca 400 invånare som alla tillhör Hmong folket. Väl framme bjöds vi in i byhuset där barnen visade oss ett par danser och några sånger. Många av barnen var klädda i sina traditionella kläder, se fotot.
Sedan gick vi en rundvandring i byn och besökte de två unga ledarenas hem. Flickan bodde tillsammans med sina två syskon, föräldrar och mormor/farmor i ett trähus utan fönster (ljuset släpptes in via springor mellan bräderna), golvet var trampad jord, spisen öppen eld. De ägde absolut ingenting! Pojken bodde i ett nybyggt tegelhus utan fönster så det var mörkt innomhus med utantag av det ljus som släpptes in via ingången. I en av de 2 rummen fanns en öppen eldstad i andra rummet en TV. Förutom detta fanns ingenting i rummen. Pojken bodde tillsammans med 2 systrar och sina båda föräldrar.
Jag lämnade byn med en känsla av hopplöshet över hur orättvis jordens resurser är fördelade. I Sverige har vi för mycket av allt, medan dessa har inget!
Kommentarer
Trackback