Klosterliv och Morning Alms
Vi blev inbjudna till ett av klostren Wat Pakkhan av novisen Keu. Han var en glad och talför kille på drygt 20 år. Han hade varit i templet i 4 år. Han berättade att det var svårt att rekrytera nya noviser för dagens barn vill syssla med annat. Det är väl därför också som så korta perioder som 2 veckor räknas.
Nu har Morning Alms blivit en turistatraktion på gott och på ont. Turisterna bussas till huvudgatan. De köper sticy rice på marknaden eller av kringvandrande försäljerskor, för att sedan placeras på låga pallar och instrueras i hur de skall dela riset mellan munkarna. För att inte störa det cermoniella i denna ritual så skall lugn råda, inga kamerablixtrar får användas, de som tittar på skall vara på behörigt avstånd och på lägre nivå etc. Tror ni att detta
efterlevs? Naturligtvis inte.
Dagarn ägnar noviserna åt att studera, när de inte utför de dagliga sysslorna, som städning, matlagning, rensning av rabatter eller materialvård av alla fantastiska festival tillbehör. Noviserna kan också studera vanliga ämnen, som matematik och språk. Keu läste engelska på kvällstid. Munkarna de studerar, mediterar och
undervisar noviserna.
Mat och måltiden har stor cermoniell innebörd för munkarna. Därför uppmanas turisterna att
respektera klosterlivets integritet och att inte fotografera måltider. En annan sak som inte får fotograferas är när noviserna duschar sig på kvällarna, vilket de alla gör utomhus. Därför är templen bara öppna för allmänheten mellan kl 9.00 till 17.00.
Klosterlivet är intressant att studera men det är inget för mig (det finns också ett fåtal kvinnliga kloster med nunnor) De har dock inte samma status och omhuldas inte på samma sätt av allmånheten.