På äventyr med cykel i Luang Prabang
Om Vientiane är lungt så är detta ännu lugnare. Luang Prabang är uppsatt på Unescos
Världskulturarvslista för sin gamla genuina bebyggelse dels med sina medeltida tempel och dels arvet från den franksa kolonialtiden i början av 1900-talet. Luang Prabang var huvudstad till 1975 när PatetLao och det socialistiska partiet avsatte kungen och bildade det socialistiska demokratiska Laos.
Vi började vår rundvandirng i det Kungliga slottet som numera är museum. Lyx, prakt och rikedom som bland övriga kungahus. Därefter tog vi en lång fotvandring genom den gamla delen av staden tittade in i några tempel och blev inbjuden till Wat av en trevlig novis som heter Keu. Han var drygt 20 år och hade varit i klostret i 4 år. Mer om klosterlivet får ni i en annan berättelse.
På kvällen gick vi ner till nattmarknaden, men försäljarna började plocka ihop fast klockan var bara 8! Snart skulle vi förstå varför, en åskskur med kraftigt regn och stormbyar drog in över staden. Vi tog skydd på en restaurang. Jag beställde helkokt fisk i citronsås som tog nästan 1½ timme att laga till, så när jag ätit färdigt hade regnet slutat.
Dag två startade vi med att hyra var sin cykel. Jag fick en vackert rosa och Sven en klar blå! Cyklarna har bara handbromsar så det känns lite ovant, men övning ger färdighet!. Stolta gav vi oss ut. Oj vilken härlig känsla ? fri såsom fågeln ? att bara cykla omkring och röra sig fritt. Vi cyklade runt och besökte nästan alla måsten ? Templet på bergets topp började vi med eftersom det först var 158 trappsteg och sedan 190 trappsteg upp till toppen. Tungt om det är för varmt. Fantastisk utsikt över nejden. Sedan följde det ena fantastiska templet efter det andra.
När klockan var 3 så hade åtminstone jag fått nog av tempel så vi cyklade ut ur stan ut på landet. Så underbart. Runt om staden ligger husen samlade runt kollektivjordbruken, som alla inrättades efter 1975. Nu tillåter man dock också privata små kollonilotter och att familjerna har egna djur, får, getter och höns. Vi cyklade genom rika byar med moderna hus med höga murar och grindar, som trängdes med hotell och små servicföretag. Vi kom också till fattiga byar med ruffiga baracker och shelter.
När kvällen kom och bakarna ömmade drog vi oss ner till nattmarknaden igen. Fantastiska hantverk såldes för nästan ingenting. Jag skulle ha velat köpa av alla, men jag behöver ju inget så då spelar det ju ingen roll hur billigt det än är. Jag köpte två sidenhalsdukar, som jag skall ha som bordslöpare och servetter. Sven köpte rispapperslampor.
Nu har jag fått mersmak på cykling, så kanske vågar jag mig ut i Hanoi!!!