Hanoiliv vs Östersundsliv

Fy sjutton vad det är trist att vara sjuk, ensam och  långt borta. Ingen lagar mat åt mig, ingen kommer med uppmuntrande tillrop, ingen tycker synd om mig. Enda trösten i eländet är att vi är anslutna till SOS kliniken och om jag blir för enländig kan de komma på hembesök.

Jag har lyckats dra på mig en infektion, som trots en sulfa- och en pencillinkur inte släpper. Dessutom var jag i Bangkok i början på veckan och förbättrade min hosta och därmed den ständigt närvarande sega slemmen i luftrören. Jag har därför nu satts på en 7 dagars dunder pencillinkur. Jag började i går och är nu helt utslagen, huvudet är så tungt att jag kan knappt lyfta det från kudden, magen bara rinner och några klara tankar blir det inte. Jag har försökt läsa biverkningsinformationen, men texten är så liten att det är omöjligt att läsa den utan förstoringsglas. Jag är lite undrander över om detta är vanliga biverkningar eller om jag kan vara överkänslig mot något ämne i tabletterna. Jag får väl avvakta och se vad som händer, får jag kraftigare feber så får jag väl kontakta SOS igen.

 

Jag har också försökt läsa några rapporter, det gick inte! Då tog jag en spännande svensk bok, det gick inte! Jag får nog bara inse att dagen är förlorad och dra täcket över huvudet och försöka sova istället.

 

I mogon är en ny bättre dag hoppas jag!