Hanoiliv vs Östersundsliv - Fina flickor skrattar inte!

Efter ett tag i Hanoi började jag sakna något. Vad visste jag inte riktigt. Fågelsång, ja visst, inte fanns det så många fåglar, men det finns inte så många vid Arkivgatan mitt i Göteborg heller. Men så plötsligt en dag kom jag på vad det var. Skratt!! Det förlösande skrattet. Var fanns det? Roliga historier ja visst men folk log bara. Varför skrattar ingen?

Jag var tvungen att fråga Tam, min trogna kulturguide till assistent. Hon förklarade sakligt att man skrattar inte i Vietnam inte så det hörs i alla fall. Killar kan få skratta men absolut inte "fina flickor". Skarpt talade hon om för mig att om jag nödvändigt måste skratta måste jag hålla handen för munnen och så får det inte höras. Hoppsan tänkte jag, det här kommer jag inte att klara.

"Ett gott skratt förlänger inte bara munnen utan också livet!" gäller visst inte i Vietnam, eller?

Hur det gick? Tja ganska bra tror jag. Inte undra på att jag skrattade så hejdlöst när jag såg på Claes Erikssons show den dag jag kom hem till Sverige.