Gammal är klok - farmor är klokast!
Det var skönt att vara i en världsdel där "vunnen klokskap förvärvad genom erfarenhet värderades högre än boklig kunskap förvärvad genom studier".
Så du må tor att det var skönt för mig som är så otroligt gammal att vara i Viet Nam. Jag var äldre och mer erfaren än de flesta och därmed klokast!
Detta är något vi måste lära oss och ta i beräkning om vi vill presentera idéer eller göra affärer med asiater. Alla under 35 år gamla betraktas som praktikanter. Dvs personer man lyssnar artigt till, ler och nickar instämmande mot men vars idéer och budskap man inte behöver ta någon notis till eller ens reflektera över. Om vi vill att en yngre persons budskap skall beaktas så måste en äldre person först presentera den yngre personen och beskriva hans/hennes uppdrag och sedan måste den äldre personen ta över igen i slutet och lyfta fram budskapet igen i en uppsummering.
I Viet Nam så pensioneras kvinnorna vid 55 års ålder och männen vid 63. Just nu försöker Womens Union att få pensionsåldern för kvinnor höjd till 60, men mänen stretar emot. Med mina 60 år så var jag alltså äldre än alla de kvinnor som jag mötte på ministerier och departement. Detta ingav respekt men det krävde också att jag visade vördnad.
Inte nog med att jag hade åldern på min sida jag är också FARMOR. Då står jag högt i kurs. Att ha fött en son som vuxit upp och blivit så välartad att han blivit gift och dessutom blivit pappa, det ger status det.
I början av min vistelse så skämdes jag lite över den aktning som jag visades. När jag bokat tid hos ministerier och departement för att göra en introduktionsvisit, så brukade sekreteraren ringa till min assistent för att höra sig för bl.a. om min ålder. Då brukade alltid min assistent lägga till "hon är också Farmor". Det hände då att jag fick en ny besökstid för pga min ålder och status så kunde jag inte träffa någon på lägre nivå än Deputy Minister eller Senior Officer.
Människan är ett vanedjur så med tiden vande jag mig vid uppvaktningen. Men efter mina introduktionsbesök så kunde jag också få träffa tjänstemän eller politiker på lägre nivå.
Lite mera av detta borde vi nog ha i Sverige också. "Ungdom är ett problem som går över med åren", sa Tingsten redan på sin tid. Inte är det så att vi äldre vet bäst i alla situationer, men det vore bra om inte varje generation alltid behöver göra om tidigare generationes misstag. Inget är riktigt nytt under solen! Att lära av tidigare gjorda misstag och ta tillvara goda erfarenheter leder till ett snabbare framåtskridande.
Så du må tor att det var skönt för mig som är så otroligt gammal att vara i Viet Nam. Jag var äldre och mer erfaren än de flesta och därmed klokast!
Detta är något vi måste lära oss och ta i beräkning om vi vill presentera idéer eller göra affärer med asiater. Alla under 35 år gamla betraktas som praktikanter. Dvs personer man lyssnar artigt till, ler och nickar instämmande mot men vars idéer och budskap man inte behöver ta någon notis till eller ens reflektera över. Om vi vill att en yngre persons budskap skall beaktas så måste en äldre person först presentera den yngre personen och beskriva hans/hennes uppdrag och sedan måste den äldre personen ta över igen i slutet och lyfta fram budskapet igen i en uppsummering.
I Viet Nam så pensioneras kvinnorna vid 55 års ålder och männen vid 63. Just nu försöker Womens Union att få pensionsåldern för kvinnor höjd till 60, men mänen stretar emot. Med mina 60 år så var jag alltså äldre än alla de kvinnor som jag mötte på ministerier och departement. Detta ingav respekt men det krävde också att jag visade vördnad.
Inte nog med att jag hade åldern på min sida jag är också FARMOR. Då står jag högt i kurs. Att ha fött en son som vuxit upp och blivit så välartad att han blivit gift och dessutom blivit pappa, det ger status det.
I början av min vistelse så skämdes jag lite över den aktning som jag visades. När jag bokat tid hos ministerier och departement för att göra en introduktionsvisit, så brukade sekreteraren ringa till min assistent för att höra sig för bl.a. om min ålder. Då brukade alltid min assistent lägga till "hon är också Farmor". Det hände då att jag fick en ny besökstid för pga min ålder och status så kunde jag inte träffa någon på lägre nivå än Deputy Minister eller Senior Officer.
Människan är ett vanedjur så med tiden vande jag mig vid uppvaktningen. Men efter mina introduktionsbesök så kunde jag också få träffa tjänstemän eller politiker på lägre nivå.
Lite mera av detta borde vi nog ha i Sverige också. "Ungdom är ett problem som går över med åren", sa Tingsten redan på sin tid. Inte är det så att vi äldre vet bäst i alla situationer, men det vore bra om inte varje generation alltid behöver göra om tidigare generationes misstag. Inget är riktigt nytt under solen! Att lära av tidigare gjorda misstag och ta tillvara goda erfarenheter leder till ett snabbare framåtskridande.
Kommentarer
Trackback