Nytt liv i Norrland
Oj så länge sedan jag skrev på bloggen. Förlåt!
Så mycket har hänt både av glädje och sorg, både privat och på jobbet. Här kommer en kort resume:
Jag fick till slut något meningsfullt att göra i Göteborgs stad, tack och lov. Jag lånades ut till Sociala Resursförvaltningen och enheten Social Ekonomi. Intressant uppdrag, trevliga arbetskamrater och spännande miljö i gamla Härlanda fängelse. Innan allt lösts sig så hade jag sökt jobb och lagt ut alla krokar som jag kunde komma på, vilket resulterade till några mycket lockande anbud. Först så erbjöds jag jobb som bitr. regionsamordnare i Göteborg för Världens Barn och sedan ett jobb som utredare på Statens Folkhälsoinstitut. Efter många långa funderingar så beslutade jag att tacka ja till båda och att lämna Göteborgs stad. Så jag har just nu avslutat ett hektiskt, roligt uppdrag för Världens Barn och börjat jobba i Östersund.
Jag har haft mitt livs längsta sommarledighet - från före midsommar till och med första veckan i augusti. Tiden delade vi mellan Umeå och Hönö med reparationer och byggnationer på båda ställena Phu det är jobbigt att ha flera hus! I september åkte vi med Sober resor på en fantastisk rundresa i Sydaftika. Det får du läsa mer om på kommande inlägg.
En obeskrivlig sorg drabbade oss när Svens bror Sture plötsligt dog efter en kort tids sjukdom. Han dog natten innan vi åkte till Syd Afrika, vilket naturligtvis påverkade oss och flera andra av IOGT-NTO resenärerna. Så obeskrivligt orättvist livet kan vara. Sture var mitt i livet, han hade inte upplevt sig som sjuk, han skulle ha en klass elever på stadsvandring i Göteborg morgonen efter sin död. För Sture kom naturligtvis döden som en räddning, han slapp smärtor och han slapp uppleva att han var så allvarligt sjuk. För oss alla omkring kom dock döden som en fullständig chock, svår att acceptera och svår att förstå. Oj oj så tungt. För mig som nystartar i Östersund, händer så mycket att min vakna tid tas upp av detta. Värre är det för Sven och övriga som är kvar i sina vanliga liv i Göteborg, där är saknaden så stor och så tung.
Så mycket har hänt både av glädje och sorg, både privat och på jobbet. Här kommer en kort resume:
Jag fick till slut något meningsfullt att göra i Göteborgs stad, tack och lov. Jag lånades ut till Sociala Resursförvaltningen och enheten Social Ekonomi. Intressant uppdrag, trevliga arbetskamrater och spännande miljö i gamla Härlanda fängelse. Innan allt lösts sig så hade jag sökt jobb och lagt ut alla krokar som jag kunde komma på, vilket resulterade till några mycket lockande anbud. Först så erbjöds jag jobb som bitr. regionsamordnare i Göteborg för Världens Barn och sedan ett jobb som utredare på Statens Folkhälsoinstitut. Efter många långa funderingar så beslutade jag att tacka ja till båda och att lämna Göteborgs stad. Så jag har just nu avslutat ett hektiskt, roligt uppdrag för Världens Barn och börjat jobba i Östersund.
Jag har haft mitt livs längsta sommarledighet - från före midsommar till och med första veckan i augusti. Tiden delade vi mellan Umeå och Hönö med reparationer och byggnationer på båda ställena Phu det är jobbigt att ha flera hus! I september åkte vi med Sober resor på en fantastisk rundresa i Sydaftika. Det får du läsa mer om på kommande inlägg.
En obeskrivlig sorg drabbade oss när Svens bror Sture plötsligt dog efter en kort tids sjukdom. Han dog natten innan vi åkte till Syd Afrika, vilket naturligtvis påverkade oss och flera andra av IOGT-NTO resenärerna. Så obeskrivligt orättvist livet kan vara. Sture var mitt i livet, han hade inte upplevt sig som sjuk, han skulle ha en klass elever på stadsvandring i Göteborg morgonen efter sin död. För Sture kom naturligtvis döden som en räddning, han slapp smärtor och han slapp uppleva att han var så allvarligt sjuk. För oss alla omkring kom dock döden som en fullständig chock, svår att acceptera och svår att förstå. Oj oj så tungt. För mig som nystartar i Östersund, händer så mycket att min vakna tid tas upp av detta. Värre är det för Sven och övriga som är kvar i sina vanliga liv i Göteborg, där är saknaden så stor och så tung.
Kommentarer
Trackback