Hanoiliv vs Östersundsliv

Nej det blev ingen sprit. Jag kunde inte förmå mig att stödja alkoholkapitalet. Trots att jag bara skulle använda skiten till att tvätta väggar och golv. Jag köpte i stället desinficerande rengöringsmedel för toaletter - med citronlukt.

Nu hoppas jag att detta duger. Först en tvätt med munsköljningsmedel och sedan med detta toamedel.

Men mögel-eländet verkar aldrig ta slut. När jag skulle börja ställa in mina grejer igen och desinficera skorna upptäckte jag att mina mockaskor var ohjälpligt genommögliga. Det var bara att slänga dem. Detta blir dyrt - men handväskan verkar kunna räddas.

Nu skall jag krypa tillbaka ner på golvet och försöka sova lite. I morgon är en ny dag, full med nya möjligheter och nya utmaningar.

Ja vad gör man efter en sådan morgon? Gömma sig under lakanet, krypa upp i soffhörnet och tycka synd om sig och förbanna sitt öde? eller bita ihop, gilla läget och gå vidare? Det första alternativet kändes behagligt med en sådan huvudvärk, men så insåg jag att jag skall vara här i 4 månader till och då är det inte bra att starta med att deppa!

Det var bara att ta fram bikinin, MP3 spelaren, en god bok och ge sig av till det bästa jag vet i Hanoi - swimmingpoolen på Army hotel. Där "umgicks" jag i några timmar med de nyrika vietnamesiska barnfamiljerna (de som betalar dyrt för bad och inte utnyttjar de billiga badanläggningarna) och några turister.

Sedan efter en avacado och fetaost sallad och en urgod Jungel juice med mango och apelsin och glass) kände jag mig bra till mods och vågade återigen möta mögellukten hemma i lägenheten. Något bättre efter saneringen och ett par timmars vädring, men det blir golvet i vardagsrummet i natt också.

I morgon skall jag köpa min första flaska sprit, renat får duga. Jag skall tvätta väggar och golv samt försöka rädda min älskade svarta julklappsväska.

Vaknade i natt av att jag mådde dåligt! Svor lite över jetleg, men begrep inte varför jag inte kunde öppna ögonen. Trött och dan trevade jag mig till toaletten och försökte badda ögonen så jag kunde se mig själv i ansiktet. Det skulle jag inte gjort. Det var ingen vacker syn - svullen, prickig och röd. Oj oj allergi. en tablett och lite nässpray var vad jag hittade men det fick duga. Kunde ju inte åka till SOS mitt i natten. Jag kunde ju trots allt andas!

Boven var naturligtvis mögel. Garderoben var en stinkande bomb och nästan alla kläder var angripna - de mest angripna hade jag slängt, en del skickat till tvättning via maiden, en del hade jag tvättat själv men det mesta hade jag bara hängt ut och vädrat och nu hängde de över stolar och bord. I någon slags halvdvala tog jag mina bara vädrade kläder och slängde i badkaret och spolade vatten över.

Sedan tog jag min kudde och lakan och la mig i soffan i vardagsrummet. Vaknade ledbruten, rödögd och med en tung huvudvärk men i övrigt rätt OK.

Efter frukosten tog jag en halsduk runt mun och näsa och utrustad med rengöringsmedel och skurborste, slängde jag först ut den byrå som stod i garderoben och sedan satte jag i gång och skura. Sedan grep jag mig an kläderna i badkaret. Fy sjutton så trist.

Jag är glad för att detta är min sista vända här i Vietnam. Jag gillar inte att komma till en lägenhet full av mögel, så fort jag varit borta mer än 2 veckor.
Tacka vet jag torra Sverige!

5 veckors härlig semester i Sverige. Visst önskade jag att det skulle vara kallt (jämfört med de 40 - 45 grader som det var i Hanoi under juni), men inte behövde väl den svenska sommaren komma när jag reste tillbaka till Hanoi. Trots vädret så har sommaren varit fantastisk.

Kongress i Uppsala, där jag träffade så många underbara vänner. Dessutom var jag inte ombud utan bara farmor, dotter, hustru och mamma. UNDERBART! Barnbarnen var självklart på kongressdagis, men föräldrarna var för det mesta upptagna med sitt, tack och lov! Min älskade gamla mamma var också med, så privilegierad jag är, som har en så pigg mamma. Sedan fick jag också umgås med min underbare man (han var inte heller ombud) och i bland så träffade jag också två av mina gulliga ungar.

Som om detta inte var nog så fortsatte frossandet bland vänner och familjemedlemmar med en vecka i Umeå. Jobb på¨fastigheten, ja visst men trevligt ändå. Vilket ljus det är där uppe. Det är en skam att man behöva sova bort så underbara nätter.

På vägen tillbaka till Göteborg, tog vi med oss barnbarna. Det skall vi göra igen. Va kul det är att ha barna bara för sig själva, utan föräldrarna. Det är ju vår rättighet att skämma bort dem och låta dem göra saker som de inte gör i vanliga fall. Som att grilla korv över vrakad ved, nakna och sandiga ute i Rödbergen.

Sedan avslutades semestern med frossande bland ännu flera släktingar och vänner dels på Erik och Malins bröllop dels på caféer runt om i Göteborg (när jag lyckades smita från renoverinsjobben i stugan på Hönö.

Stärkt till kropp och själ har jag nu återvänt till värmen i Hanoi!

Nu har jag varit på 3 dagars utbildning för ungdomar i Vientiane Laos huvudstad. Det var en fantastisk upplevelse på många sätt. Ingenting, absolut ingenting blev som jag planerat.

Temat för utbildningen var Gender, Alkohol och HIV/aids. Jag skulle ansvara för alkoholdelen. Jag hade förberett mig med bildspel både med min presentation och med exempel på alkoholreklam, som video snuttar och som foton. Jag hade samlat bra länkar till våra drakar till bryggerier.

Jag trodde vi skulle hålla till i en skola, så att vi både skulle kunna mörklägga, ha flera grupprum och i bästa fall ha tillgång till internet. I stället hamnade jag ute på en lägergård som PADETC (vår samarbetsorganisation) hyr. Lokalen där vi skulle hålla till hade golv och tak men inga väggar. Dessutom visade det sig att deltagarna var 56 ungdomar från 12 till 18 år samt 6 vuxna. 33 ungdomar var under 15 år.

Tur att jag har varit juniorledare i hela mitt liv. Det var att ta fram gamla kunskaper och köra på. Ja men inte på rutin för de kulturella skillnaderna är enorma och därför var det kanske både tur och otur att jag behövde köra allt genom tolk. Jag hoppas och tror att det gick riktigt bra, fast att rubba alkoholtraditionerna i detta land är inte lätt.

Som bakgrund behöver ni kanske veta att vi har ett alkohol och drogförebyggande projekt tillsammans med PADETC. De jobbar i 14 skolor med elever från 12 till 15 år eller från 15 till 18 år. Varje skola har mellan 1200 och 1500 elever. I varje skola har vi 32 st ungdomar som är utsedda att bli kontaktpersoner och som i sin tur skall utbilda övriga elever. (Peer education). Till den här utbildning hade varje skola utsett 4 av dessa 32 ungdomar. Dessa 4 ungdomar skall nu under de kommande 4 veckorna (under sommarlovet) utbilda sina 28 kompisar. Tillsammans skall de sedan lägga upp en plan för hur de skall föra ut budskapet till övriga elever i skolorna.

Nu vet jag
vem jag är och vad jag gjort! Med hjälp av Googles så fick jag på mitt namn 144 träffar, av vilka jag kunde öppna 53. Vilken spännande läsning. En snabb glimt i vad jag har gjort under de senaste 30 åren. En del hade jag dessutom glömt.

Jag såg att jag är anmäld till kongressen i Uppsala i sommar. Bra att veta!

Mest verkar jag ha skrivit tjänsteutlåtanden om bidrag till organisationer för HIV/aids insatser! Föredrag har jag
hållit; allt från välkomstanförande vid Forum för Afrikaner i Göteborg, till Barnkonventionen vid Demokratiforum i Göteborg. Jag har skrivit artiklar/notiser för Internationella Institutet av IOGT-NTO rörelsen och för Göteborgs stad. Jag har deltagit i en rad konferenser både i Sverige, Slovakien, Laos, Vietnam och inom WHO projektet bl.a i Belfast. Jag har varit ansvarig för några EU projekt i Göteborg bl.a ett kontroversiellt ett om Stöd till invandrar kvinnor inblandade i prostitution.

Jag har representerat JUNIS, EGTYF, Internationella Institutet, Internationella IOGT, Göteborgs distrikt, UNICEF och naturligtvis Göteborgs Stadskansli. Jag hittade mitt namn både på webbsidor från Moldavien, Nordirland, Danmark och Italien.

Dessutom har jag varit redaktör för nyhetsbrevet för folkhälsoarbete i Göteborg och varit med i ett par utredningar i ett fall som ledamot i styrgruppen och i två.fall som intervjuobjekt.

Bara så ni vet! Vill ni veta vad ni gjort skriv in ert namn så för ni veta!


Jag passade också på att kolla resten av familjen. Sven hade 19 träffar. De flesta var från Lerums tidning och olika konsumentärenden. Dessutom var det lite släktforskning och ett foto från Masthugget. Henrik hade 15 träffar. Uppgifter om lärarjobbet, länk till Myspace och så är han webbredaktör för en syntpopgrupps hemsida. Oskar hade 10 träffar. De flesta från Myspace och hans kompis. Webbtidningen Tidskrift.nu och dET aNALOGA gALLERIET.
Sedan såg jag att han är skådespelare i en kortfilm Hatagbg.
Det hade jag ingen aning om. Sofia slutligen hade 16 träffar. Från UNF, Active och olika bloggar.
Sedan är vi alla med i vår egen The Home of Hallbert!

Tank vad nätet kan ge en. Nu vet jag mer om vad mina nära och kära har för sig!

Nu har jag skaffat mig en ny vän också här i Hanoi. Under hela tiden som jag har varit här har jag till och från känt att något viktigt saknats. I början på veckan kom jag så på vad det var! Ok, då var det bara att ta sig ut och skaffa en, men se det behövde jag inte heller. Jag hade en sådan obeskrivlig tur - jag fick ett mail från en av svenskorna i bokklubben, som måste flytta och göra sig av med sin trogne vän. För en ringa penning fick jag så ta över hennes.

Nu när jag kommer in i sovrummet så känner jag en ilning av lycka, nästan samma lycka som när jag ser sina nära och kära komma ut genom dörrarna på Noibai flygplats. Där i hörnet står den och väntar på mig, lite uppfordrande faktiskt. Den är lite till åren, har lite skavanker, men kan mycket mer än vad man skulle kunna tro. Lite lika mig alltså!

Hela förmiddagen har vi varit tillsammans, va kul och oj vad tiden gick fort. Jag är nu säker på att de 5 veckor som är kvar innan jag åker hem till Sverige på semester kommer att gå som en dans.

Nu skall jag gå och "natta" min vän Janome Selector ? min nya Symaskin.

EU har firat 50 år. Det har inte ens vi kunnat missa. Man har firat det med kulturutbyte i olika former. Allt från att olika gästartister har uppträtt på Operan till italiensk modemässa. Just nu är det en tysk sopran som uppträder på Operan. Vi har också haft både italienska och tyska popgrupper på besök.

Själv har jag bara besökt den Europeisk KO-utställningen i Återföreningsparken. Det är en utställning som jag tror skall cirkulera jorden runt. Varje medlemsland har dekorerat en stor träko. Det blir faktiskt en ganska imponerande kobesättning.
På fotona kan ni kolla in några exempel.

Men handen på hjärtat! Får vår svenskaste symbol DALAHÄSTEN, se ut hur som helst?

I dag den 20 maj är det val i Vietnam till National Assembly. Medborgarna i 182 distrikt och 64 städer skall välja 500 delegater till den 12:e Nationalförsamlingen. Det har legat både spänning och oro i luften under de senaste veckorna.

 

Trots att jag borde ha stannat i sängen bestämde jag mig för att gå ut på stan. Jag måste få se vad som händer och känna av stämningen. Lite besviken blev jag allt efter 3 timmar så kan jag konstatera att stan är mer dekorerad än vanligt med röda banderoller och den vietnamesiska flaggan vajar överallt, men annars är det sig likt. Jag passerade 3-4 vallokaler och kunde konstatera att allt går lungt och stilla till. Vallokalerna är inte som jag trodde de lokala partilokalerna utan istället skolor, barndaghem och tempel. Gatan framför lokalen är dekorerad med girlanger, vid sidan av porten hänger röda tygposters och över porten hänger en banderoll. Vid entreerna är röstlängderna uppsatta och namnen på de kandidater som finns att välja mellan i aktuellt distrikt. Det fanns inga köer framför vallokalerna, jag såg faktiskt bara ett par personer som gick in för att rösta, men jag var kanske för sent ute. Vallokalerna öppnade redan kl 07.00 och stänger kl 19.00.

 

Allt var som sagt lungt, man jag fick ändå en känsla av att det fanns poliser och militär tillgänglig om något skulle hända. Vad det var som fick mig att känna så vet jag inte, kanske är det senaste veckornas händelser som visat att varje demonstration eller meningsutbyte kan resultera i gripande.

 

Förra veckan dömdes ett par till 4 resp 5 års fängelse för uppvigling och hot mot landets säkerhet. De hade försökt starta ett nytt parti. De hade tryckt upp affischer och nyhetsbrev i vilka de kritiserade det komunistiska partiet. Det sägs också att de har haft ekonomiskt stöd av utländska krafter (i utlandet boende vietnameser). Mer kan du läsa om det på Vietnam news hemsida som naturligtvis ger den officiella vietnamesiska bilden på händelserna. http://www.vnanet.vn/Home/EN/tabid/119/itemid/194992/Default.aspx

 

Ytterligare tecken på den bristande yttrandefriheten är att några TV kanaler har kopplats bort bla HBO ? filmkanalen ? och den ryska kanalen. Vi kan nu inte heller komma in på en del internetsidor bla till universitet i Amerika och Europa.

 

Tillbaka till valet. För 2 månader sedan anslogs alla röstlängder på anslagstavlorna i distriktspartilokalerna. Genom det högtalarsystem som finns i varje kvarter uppmanades de boende att kolla att de är upptagna som röstberättigade, om inte så kan de begära det. För 1 månad sedan så anslogs namnen på alla kanditaterna till National Assembly. Totalt finns det 850 kandidater att välja mellan till de 500 platserna.  Kandidaterna har sedan under de senaste veckorna rest runt i sina distrikt på valturne. I år har man för första gången också en internetsida där kandidaterna kan marknadsföra sig själva, vem de är, vad de har gjort, och vad de vill göra och arbeta med om de blir invalda i NA.

 

Genom att medborgarna kan välja mellan olika kanditater, så har de en viss möjlighet att påverka inriktiningen på de frågor som kommer att prioriteras under de kommande  åren. Självklart är det en sken demokrati för alla kandidater är godkända av partiet och befunnits renläriga och inga frågor och förslag till lösningar får föras fram som inte partiet godkännt!

 

Det är frivilligt att gå och rösta, så idag uppmanas medborgare varje timme genom högtalarsystemet att delta i valet. Resultatet lär komma om några dagar.

 

För mig som är van att de olika partierna har valarbetare utanför vallokalerna, att det är valmöten och debatter överallt känns detta tysta val konstigt. Inombords skriker jag; Säg något! Klaga, Visa på orättvisorna! Kritisera alla som tar mutor! Böj inte era huvuden, ni som en gång lyckades vinna över amerikanarna, ni kan igen om ni bara törs! Men högt  säger jag inget, för jag vill hem till Sverige i sommar och jag vill inte utsätta mina vietnamesiska vänner för fara.

 

Jag inser också att det inte finns någon anledning att störta landet in i interna konfliket men det behövs en fredlig övergång till yttrandefrihet och demokrati. Det kommer att komma! Frågan är bara om hur länge. Hur länge kommer ungdomarna, munkarna och de intellektuella att vara tysta och lydiga?

Vaknade mitt i natten. Huvudet kändes normaltstort och febern borta! Skönt, men omöjligt att somna om. Vad att göra, inte ville jag vara nyttig så jag slog på datorn och bestämnde mig för att läsa bloggar. Startade med min dotter Sofias och hennes länkar, från dessa kunde jag så länka mig vidare till andra vänners vänner.

 

Nu känner jag mig helt uppdaterad på hur livet är i Sverige bland dessa underbara UNFare och deras vänner. Jag vet nu att Emil är tillbaka i Göteborg efter 6 månader i Egypten, att Elina börjat jobba på Skansen, hur Lisas liv som nybliven mamma ter sig, att Erik börjat jobba på Wendelsberg, att Anton kämpar med sina arbetsprov, om Marcus och hans försök att cykla och om Camillas besök på Friskus. Jag kollade också Pierres blogg om hans resa till Vietnam och hans länkt till Hans Roslings fantastiska program Gapminder som just köpts upp av Goggle. Ett program som alla ni som är intreserade av utvecklingsfrågor borde kolla in, skriv bara gapminder i sökmotorn!

 

Så roligt detta var! Nu känner jag mig som hemma igen. Tusen tack för alla bloggar!

Fy sjutton vad det är trist att vara sjuk, ensam och  långt borta. Ingen lagar mat åt mig, ingen kommer med uppmuntrande tillrop, ingen tycker synd om mig. Enda trösten i eländet är att vi är anslutna till SOS kliniken och om jag blir för enländig kan de komma på hembesök.

Jag har lyckats dra på mig en infektion, som trots en sulfa- och en pencillinkur inte släpper. Dessutom var jag i Bangkok i början på veckan och förbättrade min hosta och därmed den ständigt närvarande sega slemmen i luftrören. Jag har därför nu satts på en 7 dagars dunder pencillinkur. Jag började i går och är nu helt utslagen, huvudet är så tungt att jag kan knappt lyfta det från kudden, magen bara rinner och några klara tankar blir det inte. Jag har försökt läsa biverkningsinformationen, men texten är så liten att det är omöjligt att läsa den utan förstoringsglas. Jag är lite undrander över om detta är vanliga biverkningar eller om jag kan vara överkänslig mot något ämne i tabletterna. Jag får väl avvakta och se vad som händer, får jag kraftigare feber så får jag väl kontakta SOS igen.

 

Jag har också försökt läsa några rapporter, det gick inte! Då tog jag en spännande svensk bok, det gick inte! Jag får nog bara inse att dagen är förlorad och dra täcket över huvudet och försöka sova istället.

 

I mogon är en ny bättre dag hoppas jag!

Efter en tids spaning och infiltrering ingrep säkerhetspolisen mot det största ungdomsdiscoteket i Hanoi kl 02.00 natten till den 29 april. Över 1000 besökare togs in till stationen för narkotikatest. 500 av dem testade possitivt för olika narkotiska preparat. Ägaren har anhållits för både servering av illegalt importerad alkohol, öppethållande efter kl 24.00 och kännedom om narkotika försäljning inne på discot. Dessutom undersöks anklagelser mot 17 polismän vid den lokala polisen i Hanoi stad för inblandning, tagande av mutor eller åtminstone tyst accepterande av verksamheten vid discoteket.

Discoteket besöks av många utlänningar både turister och de som bor här. Hur många av de som testade possitivt som var utlänningar vet vi ännu inte men det lär ju vara en del. Vilka straff de kommer att få får vi veta så småningom.

Nu har det börjat regna så sommaren närmar sig. Egentligen ganska skönt för då blir det lite svalare.

Men vi har också fått problem. Det hus dit vi i vintras flyttade kontoret har en takterass ovanför mitt kontor och det
regnar in. Inte bara lite utan det rinner nerför väggarna. Ingenting fungerar ingen telefon och ingen internet. Så igår fredag satt jag hemma och jobbade fram till kl 15.00 när jag gick dit för att ta in ev post.

Allt i mitt rum dröp av fukt. Fotografier som jag hade på skrivbordet fick jag slita isär. Bankpapperen hängde jag upp på tork på toaletten. En pärm med viktiga papper tog jag med hem. Resten lämnade jag åt sitt öde.
Vad som händer med alla böcker i bokhyllan, vårt så kallade bibliotek, vågar jag inte tänka på!

Det är roligt nästan jämnt.

Igår regnade det och var över 30 grader varmt, så det var som att vara i en bastu hela tiden. Under eftermiddagen kom solen och regnet torkade upp tack och lov. Kvällarna är ännu så länge underbara med ca 26 graders värme och svag bris. Skönt att sitta på uterestaurang och äta middag!

Det var ju lördag så jag kunde väl ha stannat inne om det inte varit för att jag var tvungen att gå ner till den resebyrå som jag bokat hotell i HoiAn igenom och betala. Sofia och hennes pojkvän och hans mamma kommer hit på fredag och vi skall åka ner till HoiAn bl a för att sy upp kläder!

Datorskärmen ja den fungerar nu igen. Jag lyckades visst få ut myrorna med tillbehör. Så nu är allt frid och fröjd igen. Fönstren håller jag stängda och luftkonditioneringen är på högsta fart.

Nu snart skall jag gå på Grekiska ambasades buffé på Cafe del Artists., med sovilaki, tsatsiki och grekisk sallad. Låter det inte gått. De firar att de har inflyttning i sin nya ambasad med grekisk afton på biografföreningen. Efter buffén skall jag se filmen Zorba.