Hanoiliv vs Östersundsliv

Nu börjar det bli allvar! I dag sålde jag min vän symaskinen och dessutom har jag packat min första kartong. Den kartong som jag skall skicka med som "medföljande bagage". Jag måste boka plats för det senast onsdag och åka iväg till flygplatsen med det. Utöver denna kartong med privata saker har jag en kartong med kontorsgrejer som skall hem till Sverige. Ca 35 kilo bör det bli.

Jag lär ändå få svårt att komma under 35 kilo som eget bagage. Detta trots att jag tycker jag givit bort "allt". Men jag skall ju ha med datorn, min DVD spelare med 5 högtalare, väggprydnader och massor med DVD filmer och skivor!! Jag får kanske skaffa större kartong för kontorsgrejerna och packa ner lite eget i den kartongen också.

Det känns märkligt att mitt livs äventyr snart är slut.

Igår kunde jag och Tuan äntligen åka hem till Tam och beskåda det lilla underverket Vih. Hon har nu hunnit bli nästan 4 månader, hon väger nästan 5,5 kg och är stor och söt, som du kan se på fotot. Att vi inte har kunnat träffa henne tidigare beror på att Tam varit i sin hemby ända tills i söndags.

Inte nog med att Tam och hennes man fått en underbar liten flicka de har blivit med lägenhet också. De har flyttat in i en stor 3a 98 kvm i ett nytt bostadsområde på andra sidan Röda Floden, men det tar inte mer än ca 30 minuter med motorcykel från centrum och dit ut.

Dagens insats gjorde jag när jag lyckades få Tam att använda den bärsele som hon fått av oss som present till flickan. En modern ny Baby Björn, den låg fortfarande i kartongen och var inte uppackad och tur var väl det. Baby Björn borde lära av IKEA hur man gör en enkel och begriplig beskrivning. Om jag inte vetat hur den skall se ut och hur den skall fungera vete gudarna om jag fått ihop den. Jag lyckades till slut och nu hoppas jag bara att Tam skall inse hur mycket bekvämare det är att ha flickan i bärselen än snett på höften!
 

I dag har jag tillsammans med många andra internationella Hanoi bor varit på Cinematequet och uppmärksammat Worlds Aids dagen. De visade en fransk film om en hiv infekterad kille som vägrade att ta medicin och slutligen avled. Hela filmen handlade om hur hans lilla bror som var 12 år inte fick veta något, men som ändå visste. Han fick inte ens vara med på begravningen. En märklig historia som blev dubbelt tragisk genom familjens behandling av den 12årige killen. Framför mig satt dessutom en hiv infekterad kille som blev djupt tagen av filmen och lämnade biografen innan ljuset tänts.

Nedslagen drog jag ut på stan för att försöka få tag på en sladd och en lampa till den adventsstjärna som jag tagit med från Götet. Gick lättare än jag befarat - Olle hade ju tidigare visat mig "Clas Ohlsson" den stora marknaden för tekniska prylar.

Väl ute på stan hittade jag också denna överbelamrad julpryl affär!










När jag kom hem kunde jag skapa en mysig adventstämning i min lilla lägenhet. Skönt efter dagens upplevelse.

I går fick Vinh sin nya dator. Oj så glad hon var för att inte säga den gamle mannen som köpte hennes gamla för 400 000 VN Dong. Vi hann dock inte gå igenom datorn så noga innan socialarbetaren från Blue Dragon kom. Hon ville intervjua Vinh inför sitt jobb med att skriva handlingsplanen.

Jag har därför varit tillbaka hos Vinh i kväll och gått igenom datorn igen. Oj så svårt det är, men hon lär sig snabbt. Hennes lilla syster är också riktigt duktig så tillsammans skall de nog klara av det.

När vi startade engelska programmet Gogo så kom grannens lilla kille in också. Hela kvarterets ungar kommer nog att ha nytta av dess träningsprogram. Medan de vuxna kommer att bli trötta på att höra ABBAs Happy New Year.

Hur som helst. Kul är det och Vinhs mamma lyser som solen. Hon verkar väldigt glad över vad jag har gjort för Vihn och att Blue Dragon har lovat support. I morgon bitti skall jag till Vinh igen, mer engelska och dator kunskap.

I går dömdes 11 personer till döden, 7 fick livstidsfängelse och 3 fick 20 års fängelse för att de smugglat in 440 kg heroin till Vietnam. En kvinna dömdes också till 17,5 månaders fängelse för att hon inte angivit de kriminella.

Narkotikabrott straffas i allmänhet inte med dödsstraff utan livstidsfängelse, men detta är den största och mest välorganiserade narkotikaring som man avslöjat i Vietnam. De har orsakat ofattbart lidande för många ungdomar och orsakat stor skada för landet enligt domen.

Utanför rätten väntade vänner och anhöriga för att få skrika och vinka ett sista farväl till de dödsdömda, endast de närmaste anhöriga har en chans att träffa de dömda innan avrättningen. När den skall ske har inte offentliggjorts.

Jag är så glad. Blue Dragon, den australiensiska hjälporganisationen som stöds av World Vision, har beslutat att ta in Vinh i sitt hjälpprogram. Bättre kunde det inte ha blivit.

Blue Dragon arbetar med handikappade barn och gatubarn. Man inriktar sig på skolgång och yrkesträning, men barnen och deras familjer kan också få hjälp med annat nödvändigt som tex medicinsk vård, boende och socialt stöd. Man jobbar på att barnen skall bli självständiga och undviker att göra dem biståndsberoende.

I början på nästa vecka skall jag få den plan som man gjort upp för Vinh och då kommer jag också att få veta vad organisationen kan stå för och vad de inte kan stå för!

Under tiden har jag nu fixat en dator åt henne.  I dag var Tuan och jag ute och köpte roliga datorprogram med undervisning i engelska. Vi kopierade in dem i den dator som hon skall få och dvd skivorna skall jag ta med till pojkarna i Uppsala.

I morgon skall datorn levereras. Då skall jag ha med kameran!

Nu har Vinh börjat sälja 2008 års almanackor för att tjäna lite pengar och ha något att göra. Kul och spännande verkar hon tycka att det är. Om hon säljer för 950 000 Dong så får hon 100 000 Dong. Hon skulle vilja sälja det dubbla för då skulle hon kunna köpa sig fina kläder till nästa nyår. Tjocka byxor, en tröja och en jacka.

Jag undar verkligen hur hon skall kunna sälja så många. Jag har köpt 2 st små tillsammans för 40 000 Dong. Hon säljer också en jättestor (väger minst 1 1/2 kilo) som kostar 150 000 Dong. Så några sådana skulle göra susen.

Hon kunde dock få ledigt ett tag i eftermiddags, så att jag och Loan (den kvinnliga universitetsstuderanden som jag tränat i engelska) kunde ta med henne och hennes lilla syster till parken. Vinh skrattade och log hela tiden. Vi köpte såpbubblor, blåste och jagade med hjälp av rullstolen. Så kul!

En sådan upplevelse! Jag besökte i går min assistent Tam på sjukhuset. Hon har fått struma pga jodbrist och gjort en operation. 5 miljoner dong kostnade den (nästan 2 månaders brutto lön för henne).

Hon delade sjukhussal med bara  5 andra patienter (i tre sängar). 3 kvinnor och 2 män. Ja just det det låg 2 patienter i två sängar och en i en. Tam hade tur hon hade en egen säng. I rummet intill låg de tre patienter i varje säng!!!! Överbeläggning kallas det!

Kan du tänka dig att vara sjuk, nyopererad och dela säng med två andra obekanta personer!! Nä tänkte väl det.

Stålsängarna hade en träbotten och på den låg det en rismatta. Inga lakan, inga infektionsskydd. Kudde fick man själv ha med.

Patienternas familjer har ansvaret för att förse patienterna med all mat, från frukost till kvällsmat. Har man ingen familjen jag då får man svälta eller hoppas att man kan be någon gå ut och handla lite.

Tams man hade tagit ledigt under hela veckan för att kunna vara på sjukhuset och ta hand om sin fru. Så gjorde också de flesta andra så därför blev den lilla sjukhussalen ännu mera överbelamrad.

Det är konstigt att någon över huvud taget kan bli frisk i denna miljö.

Men Tam har det bra. Hon har ett välbetalt jobb och en familj som kan betala för den sjukvård hon behöver. Men om inte hon eller hennes familj hade kunnat betala. Ja sorry, då hade hon fått klara sig ändå, så bra som möjligt. I värsta fall får personen väl dö! Kritiken mot sjukvården har varit krafig under året och regeringen har nu föreslagit en form av privat sjukförsäkring för medelinkomsttagarna dvs de som skulle kunna betala försäkringspremien. På så sätt kan kritiken tystas - de riktigt fattiga har ingen röst och ingen för deras talan.

Vi som klagar på svensk sjukvård!! Skäms på oss.

Nu är det precis 3 veckor till flygplanet lyfter mot gamla kära Sverige igen. Tänk att 2 år har gått så fort! Hur fort kommer då inte 3 veckor att gå! Hur skall jag hinna med allt som måste ordnas?

Kontoret skall stängas, alla möbler ges bort eller säljas (vem som nu skulle vilja köpa gamla möbler), alla kontrakt sägas upp, alla räkningar betalas och alla vänner och bekanta kontaktas. Något farväl party kommer jag inte att ordna, så det får väl bli ett mail till de flesta och ett personligt besök till några.

Om ändå någon hade kommit efter mig!!! Tänk så enkelt, bara packa väskan och ge sig iväg.

Oj, oj vad vädret har ställt till det i Vietnam i år! Hela kuststräckan har drabbats minst en gång, men värst är det i de centrala delarna. Detta är den 5 stora översvämningen i år!!!! Det har regnat oavbrutet i 4 veckor och dessutom kom stormen (tack och lov avmattades tyfonen och blev bara en storm) som höjde vattennivån ytterligare. Gamal kejsarstaden Hue står i princip under vatten - i citadellet och den förbjudna staden är vattendjupet 1 meter. Ännu värre är det i Hoian där vattnennivån är mellan 1 och 3 meter högre än vanligt. Den gamla stadsdelen står under vatten och man har säkrat huset med rep för att de inte skall spolas bort. Danang flygplats stängde i måndags och tågtrafiken stängdes mellan HCM och Hanoi.

Detta har också lett till att turisterna blir fast i Hanoi resp HCM, eftersom de flesta resor går från Hanoi via Danang och sedan ner till HCM eller tvärt om.

Därför var det extra skönt att jag kunde dra iväg till lugnet och fridfullheten i Vientiane även om det bara var för ett dygn.

Oj vilken skillnade det är mellan Vietnam och Laos. På ont och på gott. Man kan också säga att utvecklingen går fort i Vietnam meden tiden står i princip stilla i Laos. Här i Hanoi byggs det för fullt och nya affärer öppnas och nya företagskontor etableras men i Vientiane är det i pricip tvärt om, affärer stänger och inget händer. Hyran för kontor i Centrala Hanoi har ökat med 125% på ett år dvs sedan Vietnam blev medlemmar i WTO.

Nu har jag 27 dagar kvar i Asien!

Sexskandalen: Nu vet vi hur videon hamnade på internet. Tjejen hade själv filmat samlaget med sin mobil och när mobilen gick sönder så lämnade hon in den till ett företag utan att först ta bort videon!! En av de anställda på mobilföretaget kopierade och sålde videon. Ja så det kan vara!

Kolera epidemi: Nu härjar koleran i stan och i hela landet pga förorenad fisk och skaldjur. Detta är ju resultatet av alla översvämningar. Vattnet har sköljt ner i avlopp, gödselhögar mm och förorenats! Sedan har detta förts vidare till fisk och ev skaldjur. Nu gäller det att äta på "fina, rena" restauranger, inte ta is i drycken, tvätta händerna och undvika offentliga toaletter. Jag brukar ju skämta om att "om det finns en tarmbakterie inom 1 mils omkrets så tar jag hand om den!" men denna gång skall jag klara mig!!!!

Ny tyfon och mera oväder på gång: Vattnet har inte hunnit dra undan i Hue, Hoian och i det centrala Vietnam innan en ny tyfon är på väg. Den lär dra in i morgon med samma förödande kraft som den förra. Förra veckan regnade det dessutom så kraftigt i området att större delen av gamla Hoian redan är  översvämmat. Stackars folk!

Vinh: Idag har jag introducerat Vinh för en australiensisk hjälporganisation som stödjer handikappade barn samt gatubarn i Hanoi. Nu står mitt hopp till den socialarbetare som skall skriva utlåtandet! Någon skola lär det nog inte kunna bli för Vinh för hon är alltför handikappad men mer hemundervisning och kanske en kvällskurs i engelska på en av de närbelägna privata kvällskolorna. Fortsättning följer......

I går sov jag till nästan halv fyra!!!! Jag missade därför min engelsk lektion med Vinh. När jag kom hem till henne strax efter 4 var hon inte hemma. Oj vad jag skämdes. Jag gick hem igen och skrev på Facebook istället.

I morse vaknade jag däremot tidigt redan kl 8 var jag uppe och i full gång. Jag sorterade ut 6 kilo kläder som jag skall tvätta upp och ge bort till en fransk hjälporganisation. Sedan gick jag över till Vinh. Hon var tack och lov hemma så jag kunde be om ursäkt och öva engelska med henne. Så glad hon blev, Dessutom fick hon och hennes lilla syster var sin Tshirt och några hårspännen, som jag köpt i Kuala Lumpur åt dem.

Jag hann också med 1 timmes massage på ett Spa i närheten. En sådan lyx. Detta kommer jag att sakna när jag kommer hem!

Nu i kväll skall äta Nem (Vietnamesiska vårrullar) tillsammans med de 2 ungdomar som jag har tränat i engelska och hjälpt till jobb och stipendium. De skall som tack bjuda ut mig på caté. Skall bli kul!

Nu är det bara 5 helger kvar innan flytten hem till Sverige.

Innan jag nu om knappt 2 månader lämnar Asien bestämde jag mig för att göra en tripp till Malaysia och till min stora glädje ville Lilian göra mig sällskap. Hon åkte från Chiang Mai och jag från Hanoi och så möttes vi på flygplatsen i Kuala Lumpur. Vi åkte med lågprisflyget Air Asia så vi kom inte till den nya stora flygplatsen utan till den mindre och oglamorösa LCC. Flyget var helt OK, ingenting ingick så man fick köpa fika och mat, men det kostade bara drygt 1400 SEK tor Hanoi - Kuala Lumpur.

På programmet stog först ett besök på IKEA. Det största IKEA varuhuset i Asien. Billyhyllorna såg ut precis som vanligt. Tyvärr fanns inga köttbullar, så det fick duga med lax och potatis till lunch. Sedan luktade vi oss genom varuhuset. Det luktade så svenskt, spånskivor och furu!! Dessutom fanns en svensk matavdelning så vi köpte knäckebröd, pepparkakor, skorpor, sill, kaviar, ost och dessutom Kopparbergs alkoholfria päroncider. Det kändes rätt så overkligt, en svensk oas i Asien.

Nästa måste var ett besök på Petronas Tvilling Torn. Två häftig byggnader, byggda av Malaysias oljebolag. Vi fick åka upp till den hängbro som på 88e våningen sammanbinder de två tornen. Vi åkte också upp till KL tornet som är världens fjärde högsta byggnad, handlade i China town och gjorde det som de flesta turister brukar. Vi fick dessutom några härliga rundturer i stan tillsammans med vår gemensamme bekant David.

Till Malaysia skulle jag vilja åka tillbaka. Det finns så mycket mer att se utanför storstaden.

Jag har blivit häftigt förälskad i en 14 årig liten flicka ? Vinh, som bor på The Giao nr 4 dvs i början av min gata. Hon är gravt fysiskt handikappad. Hennes kropp är som en korkskruv. Hon kan med hjälp av vänster armen och hela kroppens muskelkraft tvinga högerhandens pekfinger att skriva på en gamla dator, som hon fått av en man från Nya Zeeland. Men det verkar också vara allt hon kan fysiskt men hon är intelligent, hennes ögon spelar och hon är dessutom alltid glad.

 

Tyvärr har hon aldrig fått gå i skola. Hon har några volontärer, studerande, som kommer och undervisar henne några gånger per vecka. Hon borde gå i 8e klass men säger att hon kanske kommit till 3e klass i vietnamesiska, matematik och geografi. Dessutom har hon lärt sig lite engelska av Nya Zeeländren.

 

Hennes föräldrar är för fattiga för att kunna ta henne till skolan och dessutom så verkar det som om hela omgivningen tycker att det är onödigt. Varför skall hon lära sig något. Till råga på allt så avled hennes pappa i cancer för drygt 3 månader sedan. Så nu skall hennes mamma ensam försörja Vinh samt hennes lilla syster Da som är 8 år. Mamman måste ju hela tiden ta hand om Vinh, så den lilla inkomst hon kan få är via den motorcykelparkering och den lilla teservering som hon har på gatan utanför huset där de bor.

Jag har just varit till Vinh och haft en timmes undervisning i engelska med henne. Oj vad hon försöker och hon lyckas mycket bättre än vad jag gör i vietnamesiska.

 

Mitt mål är nu att försöka få denna lilla flicka till skolan. I veckan var jag och träffade en av cheferna på Ministry of Social, Labour and Invalides Affairs bara för att höra vad det finns för möjligheter för en flicka som Vinh att få gå i skola. Fick beskedet att det finns bra skolor i Hanoi för barn som henne, men hon behöver transport till och från hemmet och det är ju frågan om det finns någon internationellt driven skola som har sådan service.

 

Först måste jag dock kolla om Vinhs mamma vill att hon skall få gå i skola. Så efter jobbet bad jag Tuan min kollega att följa mig hem till dem. Mamman sa att hon  verkligen skulle vilja att flickan fick gå i skola och lära sig saker och kanske ett jobb. Men hon suckade och sa att hon aldrig skulle få råd till detta. Lilla Vinh sa ?I want school!?

 

Med detta besked från mamman satte jag mannen från Ministeriet på jakt efter en lämplig skola. Får se om jag kan lyckas med detta. Kanske ?adopterar?jag henne och då kommer jag att sälja lotter och vigga er på bidrag till Vinh och hennes lilla familj.

 

Fortsättning följer!

Nu har det hänt! Vietnam har fått sin första sexskandal.

Landets mest omtyckta kvinnliga ungdomsidol, en 18 sångeska och hennes 20 årige pojkvän hade samlag och som det sägs avancerad sex. Vilket de videofilmat!

Sex före äktenskapet anses som mycket olämpligt för flickan. Hon betraktas genast som dålig och hela familjen blir smutskastad. Pojkvännen är dessutom son till en av de högsta polischeferna här i Hanoi. "Så han borde veta bättre". Nu studerar pojkvännen i USA, så de som vill försvara ungdomarna säger att killen lärt sig dåliga vanor i USA - syndens näste!

Video med samlaget lades förra veckan ut på internet av en anställd vid ett internet företag. Hur han hade fått tag på videon vet fn inte skvallerpressen. Skandalen var ett faktum!

Det bekymmer som vi hade med internet förra veckan var inte pga regnet som jag trodde utan pga att miljontals vietnameser försökte få se videofilmen och ladda ner den. Den aktuella servern stängdes under fredagkvällen.

Stackars Vietnam, som inte vill inse, det som alla studier här visar nämligen att antalet ungdomar som har sex för äktenskapet ökar. Tyvärr styr USA och Bush politiken här över HIV/aids informationen och sexual undervisning i skolorna lyser med sin frånvaro.

Äntligen nu har både polisen och myndigheterna börjar reagera på trafikkaoset! I går var första dagen för  den nya insatsen - 150 poliser utrustade med video och vanliga kameror skall jaga trafiksyndarna. Alla bilar och MCn har registrereingsskyltar så med hjälp av det registret och fotobevisen skall man bötfälla syndarna. Får nog som i Sverige mer psykologist värde. Man har dessutom ett utbildningsprogram på lokal TVn.

Något måste göras för antalet döda och skadade i trafiken har hittills i år mer än fördubblats.

Jag har nu bestämt mig för att ta en omväg hem. Jag skall följa de stora gatorna även om det blir 2000 steg längre. Jag tror att det är säkrare än de mörka och trånga bakgatorna. Bra för konditionen också nu när jag åker motorcykeltaxi till jobbet varje dag.

Nu har hösten kommit. Det är ca 29 grader på dagen och inte mer än 20 på natten. Jag behöver nu inte har luft konditioneringen igång på natten. Så skönt. Tyst skulle det vara, om jag nu slapp luftavfuktaren, men se den behövs ett bra tag till. När väggen äntligen börjar kännas rätt  så torr så kommer det ett nytt skyfall och så blir den våt igen.

Nu skulle dock livet leka och jag skulle kunna gå mina 10 000 steg per dag, om det inte vore för trafiken. Motorcyklarnas framfart blir värre och värre för var dag, delvis pga att trafikljusen inte fungerar så bra efter allt regnande. I fredags såg jag 3 krockar och i kväll blev jag påkörd 2 gånger på  vägen mellan kontoret och lägenheten. Jag blev inte skadad, lite skiten och lite öm. Peppar, peppar ta i trä. Jag hoppas att jag tar mig hem helskinnad härifrån.

Problemet är det, att när inte trafikljusen funger så börjar de klyftiga vietnameserna att signalera ca 10 meter före korsningen och sedan verkar de blunda och köra. När du alla gör det, från alla håll, så smäller det i mitten av gatukorsningen! Pang!! När jag då skall ta mig över på övergångsställena så försöker jag ha kolla åt alla håll men se helt plötsligt kommer någon runt ett hörn eller bakifrån mot körriktiningen.

Jag borde nog ta motorcykeltaxi hem också men det går inte att få tag på någon nykter motorcykelförare så där på kvällen, så jag får nog fortsätta att gå med livet som insats!

Snart åker jag hem! Har nu börjat nedräkningen i helger - 8 kvar!

Under hela hösten har det varit en häftig kritik mot sjukvårdspersonal som kräver mutor av föräldrar för att de inte skall nypa eller göra barnen extra illa eller överhuvudtaget undersöka barnen. Sjukvårdspersonalen försvarar sig med att de inte kan leva på den ynkliga lön som de får av staten, så de har inget annat val än att försöka få lite extra inkomster!!!

Nu har staten reagerat och beslutat att sätta upp övervakningskameror på mottagningarna på barnsjukhuset för att komma till rätta med problemet! Sedan har de också inrättat en klagoinstans dit föräldrar och andra anhöriga kan vända sig för att klaga eller rapportera om mutsystemet fortsätter.

Att höja personalens löner var det inte tal om, så personalen kommer nog att hitta andra sätt att få lite extra inkomster, från läkemedelsföretag eller liknande tex.